MITT I ALLT...
Det kan vara mycket
så här dagen
eller dagarna innan Julafton.
Det ska städas,
plockas undan
och plockas fram...
Det är alla möjliga julsaker
beroende på vad man har
för traditioner
och sen väljer att använda.
Ljusstakar, dukar,
julbonader, stjärnor...
Sånt som ger stämning
och får oss att minnas
de jular som har varit.
Det är julklappar
som ska köpas.
Inte alltid lätt att hitta rätt
åt varje person...
Mat ska lagas,
bröd ska bakas...
Helgen ska planeras,
så att man vet
var och med vem
man ska fira...
Det är lätt att känna
att man inte har kontroll
över allt...
Tiden räcker inte till...
Andra saker inträffar
som gör att ens planering
går om intet.
Alla krav som finns
om hur julen ska firas
och förberedas
blir tunga
och får en trött,
innan man ens har börjat...
Kakorna blir inte så perfekta
som bilderna
som följer med recepten.
Pengarna kanske inte räcker
till allt man vill ge...
Knäcken kokar över
och kolan bränns vid...
Kanske har man inte ens
någon att fira med,
eller någon,
som man vill fira med...
Alla relationer
är ju inte enkla...
Men mitt i allt
finns löftet om
Julefriden...
Fridsfursten själv
är i antågande...
Som ett litet barn
föds Han in
i mänskligheten.
Änglarna
kommer till herdarna
med budskapet om Guds frid
mitt i deras arbete
att vakta fåren.
Fridens budskapet
kommer till oss
mitt i alla förberedelser.
Mitt i känslan av
att inte ha kontroll över allt...
Mitt i våra egna
kanske misslyckade försök
att göra allt så perfekt...
Mitt i vår ensamhet;
vare sig vi inte har
några människor
att vara med,
eller att vi inte känner
att vi når
de som finns
runt omkring oss...
En Julefrid
som övergår
allt förstånd...
som finns trots allt...
och mitt i allt...
En frid
som kan ge oss
vila och ro,
hur än livet ser ut...
