cikoria.blogg.se

Det är väl ingen, som har missat bröllopet

mellan prinsessan Madeleine och Chris O´Neill lördagen den 8 Juni.

Det var ett vackert bröllop, med allt som tillhör en prinsessas bröllop.

Många kungliga gäster och från fina, rika familjer eller kända från olika håll.

Stilfulla blomster arrangemang i fina färger.

Vackra designade klänningar av alla stilar, en del från berömda modehus. Vaktparader från olika platser.

Häst och vagn kortegen genom Stockholms stad till Drottningholms slott.

Den vackra brudklänningen som prinsessan Madeleine bar,

designad av stjärndesignern Valentino Garavani.

Klänningen var skräddarsydd och gjord av plisserad siden organza

med applikationer av elfenbensfärgad Chantillyspets.

Den övre delen av livet var i spets, hade kort ärm, markerad midja,

bred ringning fram och med en djup ryggringning.

Klänningen hade ett 4meter långt släp.

Slöjan som var något längre än släpet,

var spetskantad och precis som klänningen var den sydd av sidenorganza.

Den pryddes med små apelsinblommor i chantillyspets.

Klänningens släp krävde hjälp av 2 män,

för att prinsessan Madeleine skulle kunna svänga och vända, i klänningen...

Eftersom jag har läst t.ex.en hel del textilvetenskap, dräkthistoria och design

har jag en viss "intressedominans" för textila detaljer

som t.ex en ekonom,

kanske inte skulle lägga på minnet...

Prinsessan Madeleines klänning, slöja och släp var väldigt vackert!

I mina tankar jämförde jag klänningens släp, med vad Jesaja skriver...

När Jesaja får sin kallelse,

ser han i en syn Herren sitta på en hög och upphöjd tron.

När det gäller klädseln skriver han:

Jag går ibland i Domkyrkan här i stan. 

En stor, ståtlig kyrka med högt i tak.

När jag började gå dit, tyckte jag först inte om den.

Jag såg mest alla kistor och begravningsplatser...

Men ju fler gånger jag gick dit, desto mer tyckte jag om Domkyrkan.

Den ger mig en känsla av, att jag går till det stora templet och möter min Gud.

Det är lätt att föreställa sig Herren, som stor och mäktig, då man är där.

" Konungarnas Konung och Herrarnas Herre!"
Många gånger när jag när jag är i Domkyrkan, tänker jag på Jesajas beskrivning:

Och släpet på hans mantel uppfyllde templet...

Hesekiel får också se Herren på sin "Härlighets tron".

Han skriver, att från tronen gick det ut något som såg ut såsom eld

och ett sken omgav Herren, som såg ut som regnbågen.

Jag tror att vi oftast gör oss en förminskad bild av Gud.

Vi inser inte hur stor och mäktig han är!

Han är så mycket större än jordens kungar, statsmän eller presidenter!

Vi behöver likt Jesaja, Hesekiel och Paulus

se Herren på sin tron i sin makt och härlighet!