TILLTAL
Jag läste en gång om en munk, som tilltalade alla människor han mötte
med att kalla dem : Min Glädje!
Hur vi hälsar på varandra säger mycket om, hur vi värderar våra medmänniskor.
Vilket värde vi sätter på varje människa...
Det första man möts av, i kontakten med en människa,själva bemötandet och attityden, påverkar i högsta grad hur fortsättningen blir...
Tänk att få bli kallad för Min Glädje av någon! Att vara någons glädje...!
Man kan knappast säga Min Glädje och se sur ut, eller arg...
Munken hade positiva förväntningar i varje möte, med en annan människa. Han var förmodligen inspirerad av Paulus som skriver t.ex till Filipperna:
"Mina älskade och efterlängtade bröder, min glädje och min krona."
Det spelar så stor roll, hur vi bemöter varandra.
Ser vi varandra?
Vad ser vi i varandra? Tillgång, eller något vi tar för givet?
En resurs, med oanade möjligheter och tillgångar?
Det är en gåva, en konst att kunna se in i andra människor. Att kunna se förbi allt yttre och se in i en människas hjärta. Att kunna se det som finns av gåvor, kunskap och erfarenheter.
Att kunna se personligheten , det Gud har lagt ner av sig själv, i din nästa...
En förväntan lockar fram det goda, det positiva, det unika, det speciella,
det personliga, som just den människan är.
Tror vi att vi vet vem vår nästa är? Har vi redan satt etikett och slutat vara nyfikna på vem, som döljer sig bakom namnet och i personen?
Någon sa en gång, i ett TV program jag tittade på för många år sedan, att många som har levt ihop länge, vet betydligt mindre om varandra, än de som är nykära och inte har känt varandra så länge.De har slutat att vara nyfikna på varandra.
De ställer inte längre, alla de frågor man så gärna ville veta i början av en relation,
för de tror att de redan vet det mesta...och det kan nog gälla alla som har känt varandra länge...
Varje människa får ständigt nya erfarenheter och nya tankar, vilket gör att vi kan förändras i vårt sätt, att se och uppleva saker.
En annan människas nyfikenhet och ärliga varsamma frågor, kan få oss att tänka vidare.
Att någon är intresserad och vill veta något om oss...
Vad lockar vi fram hos varandra? Det bästa pga att vi är önskade
eller motsatsen och tystnad?
Förväntar vi oss något av varje möte, oavsett vem vi möter?
Paulus skriver även "Jag tackar min Gud så ofta jag tänker på er".
En positiv, ödmjuk attityd...
En tacksamhet i vad han har i sina medmänniskor. De var högt värderade, i hans liv!
