cikoria.blogg.se

Det är väl ingen, som har missat bröllopet

mellan prinsessan Madeleine och Chris O´Neill lördagen den 8 Juni.

Det var ett vackert bröllop, med allt som tillhör en prinsessas bröllop.

Många kungliga gäster och från fina, rika familjer eller kända från olika håll.

Stilfulla blomster arrangemang i fina färger.

Vackra designade klänningar av alla stilar, en del från berömda modehus. Vaktparader från olika platser.

Häst och vagn kortegen genom Stockholms stad till Drottningholms slott.

Den vackra brudklänningen som prinsessan Madeleine bar,

designad av stjärndesignern Valentino Garavani.

Klänningen var skräddarsydd och gjord av plisserad siden organza

med applikationer av elfenbensfärgad Chantillyspets.

Den övre delen av livet var i spets, hade kort ärm, markerad midja,

bred ringning fram och med en djup ryggringning.

Klänningen hade ett 4meter långt släp.

Slöjan som var något längre än släpet,

var spetskantad och precis som klänningen var den sydd av sidenorganza.

Den pryddes med små apelsinblommor i chantillyspets.

Klänningens släp krävde hjälp av 2 män,

för att prinsessan Madeleine skulle kunna svänga och vända, i klänningen...

Eftersom jag har läst t.ex.en hel del textilvetenskap, dräkthistoria och design

har jag en viss "intressedominans" för textila detaljer

som t.ex en ekonom,

kanske inte skulle lägga på minnet...

Prinsessan Madeleines klänning, slöja och släp var väldigt vackert!

I mina tankar jämförde jag klänningens släp, med vad Jesaja skriver...

När Jesaja får sin kallelse,

ser han i en syn Herren sitta på en hög och upphöjd tron.

När det gäller klädseln skriver han:

Jag går ibland i Domkyrkan här i stan. 

En stor, ståtlig kyrka med högt i tak.

När jag började gå dit, tyckte jag först inte om den.

Jag såg mest alla kistor och begravningsplatser...

Men ju fler gånger jag gick dit, desto mer tyckte jag om Domkyrkan.

Den ger mig en känsla av, att jag går till det stora templet och möter min Gud.

Det är lätt att föreställa sig Herren, som stor och mäktig, då man är där.

" Konungarnas Konung och Herrarnas Herre!"
Många gånger när jag när jag är i Domkyrkan, tänker jag på Jesajas beskrivning:

Och släpet på hans mantel uppfyllde templet...

Hesekiel får också se Herren på sin "Härlighets tron".

Han skriver, att från tronen gick det ut något som såg ut såsom eld

och ett sken omgav Herren, som såg ut som regnbågen.

Jag tror att vi oftast gör oss en förminskad bild av Gud.

Vi inser inte hur stor och mäktig han är!

Han är så mycket större än jordens kungar, statsmän eller presidenter!

Vi behöver likt Jesaja, Hesekiel och Paulus

se Herren på sin tron i sin makt och härlighet!

Ikväll fick jag åter ett sms, att den stora hästen inte ville komma in vid intaget,

trots försök av hästvan och orädd person. Så det var bara att sätta på den lilla hunden hans regntäcke och gå, för naturligtvis började det ösregna precis just då, det var tid att gå.

Den lilla hunden tyckte inte att det var kul med regnet, även om det gör att det kommer upp andra dofter som han kan snusa på...

När vi var framme vid stallet fick han gå in i sadelkammaren och torka, medan jag gick ut i hagen till den stora hästen. Hon stod mitt i hagen och betade.

När jag kom fram till henne slängde hon sig snabbt undan. Den stora hästen skulle inte in, just då... Jag försökte gå efter henne, men kom fram till att det inte var någon idé. Istället väljer jag att ta ett snabbare alternativ, så jag hämtar grimma och grimskaft till det andra stoet som går i hagen och går åter in i hagen. 

Den stora hästen går långt borta från mig och markerar tydligt att hon fortfarande, inte är intresserad av att gå in, men jag struntar i henne. Jag går fram till det andra stoet istället och pratar mjukt med henne, och börjar sätta på henne sin grimma.

Då ser jag hur den stora hästen går med bestämda steg mot oss och sen ställer sig bredvid det andra stoet, som jag nyss har satt på grimman.

Den stora hästen visar tydligt att hon vill in först... Kanske är hon rädd för att bli lämnad ensam kvar i hagen, eller kanske hon anser, att hon är viktigast och att hennes matte ska ägna sig åt henne...

Rangordning- vilken rang man har, är viktigt både bland hästar och hundar.

Det påverkar deras plats och sätt bland de andra i flocken.

Vi människor, vill också gärna vara viktigare och mer speciella än de andra.

Vi vill synas och märkas.

Vi vill bli beundrade och berömda, vara kända och bli idoler som andra ser upp till. Vara VIP:are och gå före i kön...Att de andra ska släppa fram oss och se vårt värde...

Men Gud tänker inte som oss.

För honom är alla lika viktiga,

oavsett vi är en gammal tant, ett litet barn eller en man i karriären...

För några dagar sedan var jag på en Studentfest.

Redan på vägen till bussen, såg jag många finklädda människor,

uppklädda dagen till ära ... Fina vackra klänningar i många färger och mönster,

eller helt vita... Byxor och skjortor i olika färger... Många bar på presenter...

Det var feststämning i luften! De flesta studenterna gick ut samma dag.

Bussen var full av glada och förväntansfulla personer

som skulle till olika studentfester.

Väl framme hos den flickan jag skulle vara med och fira,

förundras jag över hur fort tiden har gått.

Den lilla, blyga flickan som hon en gång var, har blivit en vacker ung kvinna...

Hon bär en väldigt vacker och personlig klänning.

Jag beundrar henne ofta för, att hon vågar vara så personlig i sin stil och klädsel...! 

Jag träffar de andra gästerna. Flickan öppnar presenter...

Vi pratar och umgås...och äter av den goda maten...

Hembakade kakor och studenttårtor från konditoriet till kaffet, gör alla nöjda.

Det är trevligt att träffa släkt och vänner!

Hur sonen, som krävt att få ut sin del av arvet i förskott

och sen slösat bort allt, ångrade sig och återvände hem.

Han var beredd på,

att börja arbeta med de allra lägst betalda sysslorna hos sin fader,

för att åtminstone få tak över huvudet och mat för dagen...

Han insåg hur fel han hade gjort,

att han inte var värd att kallas sin faderns son längre.

Fadern  mötte honom med glädje och sen blev det bråttom...!

Hans tjänare fick skynda sig att ta fram den bästa högtidsdräkten,

för att ikläda honom den! En ring sattes på hans hand och skor på hans fötter...

Sen ställde fadern till en stor fest, för att alla hans vänner skulle glädja sig

tillsammans med honom, över den återvändande sonen!

Men festen var inte bara för sonen som kom tillbaka,

utan även för den hemmavarande...

Sonen, som hade stannat hemma i sin faders hus hela tiden,

tog först illa vid sig,

över festen för brodern som misskött sig så, festat och slösat bort allt han hade fått...

Kom ihåg att du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt! 

Det är lätt att bli hemmablind,

att inte se vad jag har i relationen till Gud och mina syskon i honom.

Att inte se vem jag är i honom, och vad jag äger i Gud...

Men när vi inser vilka vi är i Gud; hans söner och döttrar

och vad vi har i honom,

då är det värt en riktig fest!

Vare sig vi är nytillkomna, eller vi har varit i Guds familj sen länge,

har vi all anledning att glädja oss!

Varje ny människa i Guds rike är en förvandling från död till liv

och det vi är och har i Gud,

är så mycket mer, än vad vi inser eller förstår!

Han har utvalt oss i honom till att vara heliga och ostraffliga inför sig.

Först ett tillägg till gårdagens inlägg...

När sms:et kom, om att den stora hästen inte ville gå in vid intaget, fick jag och den lilla hunden skynda oss till stallet, eftersom jag skulle åka till mitt jobb bara någon dryg timme senare.(På vägen dit lämnar jag den lilla hunden hos nattmamman...).

Naturligtvis ösregnade det just då, så den lilla hunden fick regnkappan på sig (Brun Pilotmodell, riktigt tuff!) Jag tog hästkläder på, så jag kunde byta om i stallet.

Hästdoft sitter gärna i rejält, på blöta eller fuktiga kläder. Ryggsäcken till jobbet plastades in rejält, sen skyndade vi oss iväg över fälten...

Vi blev rejält blöta och den lilla hunden var inte förtjust över det...

Väl framme vid stallet, går jag ner till hagen och ropar på den stora hästen. Hon står i andra änden av hagen, med de andra hästarna. Hon vänder sig mot mig då jag ropar och sätter sen av i full galopp, genom hela hagen...

Sånt värmer en hästmattes hjärta!

Ibland har hon alltså bråttom in...

Jag och den lilla hunden skyndade sen vidare till busshållplatsen i ösregnet.

När vi gick in på bussen var vi väldigt blöta båda två och hos nattmamman fick den lilla hunden torkas ordentligt. Sen hade han fått nog och ville sova en stund.

Själv fortsatte jag till jobbet...

 

Idag skulle hovslagaren komma på morgonen,

då den stora hästen är lite lugnare ju tidigare det är på dagen.

Jag har en kvinnlig hovslagare. Hon skodde den stora hästen för första gången som treåring, då min ordinarie hovslagare var sjuk .Då hade hästen varit på djursjukhuset Ultuna i 8dagar, sen stått i boxvila ett antal veckor, plus var brunstig...

Inget drömläge att sko en ny riktigt stor häst.... Men det gick bra!

Därför fick hon ta över då jag några år senare behövde en ny..

Jag började morgon att rida på ridbanan, så hästen skulle vara lite lugnare vid skoningen. Idag var hon pigg och sprang fint. En annan hästägare kom förbi och tyckte hon sprang helt ok...vilket kändes bra i allt mitt funderande över hennes ben och hållbarhet, även om det är lite olika från dag till dag.

När sen skoningen ska börja, har jag laddat upp med flera påsar morötter och en stor kasse hö... Kalla det för mutor, men hon står i alla fall någelunda still och blir verkad och skodd ordentligt.

Hon kan vara lite tjurig och tålamodet räcker inte annars hela vägen...

Men idag som alla andra gånger fick hon nya skor

och kunde glad springa ut till sina kompisar efteråt.

Det är väldigt viktigt vad vi har för skor, om de inte passar får vi ont.

För stora skor eller för små skor gör att vi inte kan gå ordentligt...

Det står

så att ni kan skynda ut med de goda nyheterna om frid med Gud"   (Levande Bibeln)

 

Villigheten kommer av, att vi vet vad vi har i Gud...

Idag, den 6:e juni fyller den stora hästen 9 år.

Här är hon som unghäst

Jag gick tillsammans med den lilla hunden, tidigt på morgonen till stallet.

Solen sken och allting grönskade och växte.

Det blev en ridtur på ridbanan bakom stallet, efteråt pysslade jag om henne.

Hon fick en hög med morötter i krubban, som födelsedagspresent...

Något som hon älskar... Hon kan göra mycket för en morot... Många gånger leker vi, då jag har släppt ut henne. Jag kan springa längs med staketet och hon gör likadant, när jag stannar gör hon detsamma och får så en morot. Sen vänder jag och springer tillbaka och hon gör samma sak, vilket vi sen upprepar några gånger...

Jag kan också gå in i hagen, för att titta på hur hon rör sig. Då kan hon ibland börja springa av sig själv, eftersom hon har lärt sig att det är oftast det, som jag vill. Hon vet, att hon får en morot efteråt... så varför vänta på ett kommando...?!

Härom kvällen fick jag ett sms från stallet vid 17.30 att den stora hästen inte ville gå in vid intaget. Hon har, som jag tidigare berättat en egen vilja...Speciellt vid brunst, kan hon vägra att gå in, då man ska hämta henne. Då vänder hon antingen rumpan till, kan sparka i värsta fall så man får passa sig, eller så går hon eller springer hon bara iväg...

Jag har tillbringat många timmar med att gå efter henne för att försöka få in henne. Hon brukar då gå först, sen jag på några meters avstånd och ibland går övriga hästar efter oss... Nu för tiden försöker jag bara en stund, sen lämnar jag henne och kommer sen tillbaka 20- 30 minuter senare och försöker då igen.

Hon kan lika snabbt få för sig, att hon vill gå in, lika intensivt, som hon tidigare vägrat att göra detsamma. Jag har ibland provat med att ta en annan häst till grinden, vilket flera gånger fått henne att rusa till grinden, för att hon ska minsann tas in först...

Har man lämnat henne en stund, kan hon också gå och ställa sig vid grinden, för att vänta in en. När jag sen kommer tittar hon på mig, som om hon undrar varför jag inte har tagit in henne tidigare...

Hon har en stark vilja, som hon använder åt olika håll, på gott och ont...

 

Viljan är en stark motor och drivkraft i våra liv. Om vi verkligen vill något, kan vi stå ut med mycket och kämpa för något, länge och målmedvetet. Vi måste ha något att sträva mot, något vi vill uppnå, ett mål för att våra liv ska kännas meningsfulla.

Men det gäller att vi går åt rätt håll...Och det är inte alltid lätt att veta vad som är rätt. Men vi har fått löfte om att få vishet, ledning och hjälp.

Någon har sagt att det är lättare att styra en bil som rullar,

än den som står helt still...

Ibland kanske vi inte vet vad som är rätt,

förrän vi vågar röra oss åt det håll, vi tror är det rätta.

Först då, öppnar sig dörren och möjligheter...