KLURIGA KAJOR m.m...
Jag var på en konstutställning förra veckan.
Utställningens namn var "Kluriga kajor och andra keramiska karaktärer". Den var till minne av konstnären Marianne Grandien. Hon var konstkeramiker.
Utställningen bestod främst av skulpturer av keramik eller brons.
Det var fåglar av olika sorter: kajor, kråkor, skarvar, pingviner, ugglor, örnar och korpar. Det fanns även fisk, fladdermöss, råttor och orm.
Plus en mängd katter, både stora och små och i porträttsamlingar med skiftande uttryck och små variationer....
Det jag framför allt fastnade för, är de mänskliga dragen och uttrycken de gestaltar. De är funderande, nyfikna, glada, vaktande, kaxiga, vaksamma, arga, stolta, sorgsna, rädda, vilsna osv.
Jag kunde identifiera mig med dem, känna mina egna känslor, min osäkerhet, sorgsenhet eller glädje i de miner och kroppsspråk de visar.
Djur får ofta mänskliga drag och känslor och gränsen för vad vi ser i dem och vad de egentligen känner är nog hårfin även om orden saknas...Jag tror att de flesta som har levt ihop med djur och lärt känna olika individer av alla möjliga arter anser att de har känslor och dessutom känner väldigt mycket...
När jag umgås med mina eller andras djur blir jag ofta förundrad över hur mycket Skaparen har lagt ner i var och en...Kärleken som kan svämma över i en liten hund... Styrkan och kraften i en stor häst, som ändå kan visa både ömhet och glädje....Katten som förmedlar värme genom att stryka sig mot en eller jama på ett alldeles speciellt sätt... Även det lilla marsvinet kan vara full av lycka och hoppa runt....
Jag kan se Guds storhet i det skapade
Skapelsen, det skapade, reflekterar och återspeglar vem Skaparen är...
