cikoria.blogg.se

Mina tankar om allt som händer här i livet och det som är viktigt för mig, t.ex mina djur, natur, konst, kultur, design och så mycket mera...

GUDS OMSORG

Publicerad 2015-03-03 01:19:21 i Allmänt, Den lilla hunden,

Jag har inte skrivit så ofta de sista månaderna,
har inte berättat mycket av allt det som hänt...
Troligen kommer jag berätta mer vartefter
men så mycket kan jag säga,
att jag varit med om en svår olycka
och legat på sjukhus och rehab avdelning
i cirka 6,5 veckor...
En ryggoperation och en armoperation,
(som gör det lite svårt att skriva med båda händerna bl.a.)
Det är veckor av många erfarenheter...
men jag tänker börja mitt i...
 
Berätta det som hänt det senaste dygnet.
Mitt tillstånd gör att jag har hemtjänst
2gånger per dag, morgon och kväll
och ett rehabteam 3 gånger i veckan i 6 veckor.
 
Min lilla hund har "egen personal"
som går ut med honom
och efter de varit på promenad
fick min röda katt Rickard Sus komma ut från badrummet
för att umgås med oss andra, jag och lilla hunden
under ordnade former...
Den lilla hunden har nämligen svårt att lämna sin röda storebror i fred...
Han sitter gärna ovanpå och tuggar lite på honom,
inte så hårt men lite i alla fall...
Det gick dock bra och katten satt och tittade ut genom fönstret m.m
medan den lilla hunden sen hellre ägnade sig åt hemtjänstpersonalen.
Han tror nog att alla kommer för hans skull!
Tjejen som var en ny
och som jag ej träffat tidigare,
som vanligt...
var trevlig och gjorde det hon skulle.
Sen gick hon sin väg.
 
En dryg timme senare kommer en av "hundpersonalen".
Det är dags för sista promenaden.
På vägen upp till mig har hon träffat en man med en katt i famnen,
men hon känner inte igen, varken mannen eller katten.
Min katt har hon bara sett någon gång.
Jag tror att det är någon av grannarna som skaffat katt...
Kvällen går sen och jag undrar
var katten Rickard Sus
har tagit vägen...
Han kryper gärna ner och in någonstans.
Jag plockar fram lite god mjuk, kattmat
för att locka fram honom.
Det brukar alltid ge resultat,
men inte denna gång...
Jag går ut i trappuppgången
för att se om han finns där,
men ingen katt.
Sen ställer jag kattmaten i vardagsrummet
och hoppas han ska krypa fram under natten.
Öppnar varje garderob och skåp ifall han krypit in av misstag...
Somnar sent,sent omsider, så orolig...
 
Ingen katt har dykt upp på morgonen...
Rickard Sus har varit innekatt i närmare 10år
och jag är riktigt orolig.
Han känner ej till omgivningarna.
Han kan inte hitta hem...
Det visar sig att han som bar katten i famnen hade hittat den i trappan
och bara släppt ut den...
Det kör många bilar utanför mig.
De har ökat farten sista året då många nya, unga har flyttat in.
Rickard kan ingenting om bilar eller trafik...
 
Jag har varit med om mycket den sista tiden.
Jag har brutit ryggen och jag har brutit armen.
Jag har varit tvungen att ge bort min häst av olika anledningar;
min älskade stora häst, som jag har kämpat så med under alla år.
Nu tror jag, att även min älskade lilla katt har försvunnit för gott...
Förtvivlad... Det är bara för mycket...
Vänner hjälper till att leta runt omkring.
Jag och min rehabpersonal går försiktigt i terrängen
vilket är ovant och gör att kroppen värker...
Telefonsamtal till polis och Ultuna...
Lappar sätts upp och kattmat ställs fram.
Men ingen katt syns till...
 
Till slut lägger jag mig på sängen,
inser att jag har ingen kontroll.
Nu får du ta över Gud...
Jag ber om din hjälp och lämnar över allt till dig...
Du har makten ...
Jag kan bara välja att tro,
att Du har kontrollen oavsett vad som händer.
Det onda kommer aldrig från dig,
men du kan använda allt som händer
till att genomföra din vilja...
 
Jag börjar sen leta bilder för att sätta in på Facebook.
Någon kan ju ha sett honom...
 
Då ringer det på dörren...
Känner mig så trött, och har så ont
att jag inte orkar sätta på korsetten
jag måste använda då jag går upp.. 
Men personen ger sig inte,
det ringer och ringer,
så till slut går jag upp...
När jag öppnar står en granne med barn,
med Rickard Sus i famnen!
Upphittad vid ett av våra hus,
trots att så många letat runt omkring...
Jag gråter av lycka...!
 
Jag tror att Gud vet,
vad gränsen går för vad vi orkar med...
Han hör vårt rop och våra böner...
Han lämnar oss aldrig.
 
 
 

SMÅ TILLSATSER

Publicerad 2014-08-22 18:48:35 i Allmänt, Den lilla hunden,

Nu börjar allting.
Kurser, skolor och våra arbeten
sätter igång igen...
En del
kan vi se fram emot.
Vi känner förväntan, glädje
och en lust att åter sätta igång,
eller att påbörja något helt nytt...
Något som kan få igång oss,
och engagerar oss.
Något att brinna för,
något viktigt
att fördjupa oss i.
Annat kan  väcka
motsatta känslor...
Det tar emot,
kan kännas segt och osäkert.
Tungt och tufft...
Vissa av oss
kanske känner oro och rädsla.
Vad och vem ska jag möta...
Vad kommer att sägas,
av de jag möter..?
Vilka beslut har tagit sen sist?
Eller så är hösten bara en fortsättning
på det som varit tidigare...
Kanske inte alls
någon lätt situation,
men något
som vi ändå måste fortsätta med och i...
För att man ska kunna gå vidare
till något annat,
så måste ju en dörr öppnas...
Tills dess
så är det bara att fortsätta...
 
Det gäller då att hitta de
små glädjeämnena,
som kan lyfta oss upp från det andra.
De små tillsatserna i livet
som förgyller det vardagliga
och som kan tar oss igenom det tuffa och motiga.
När man bakar är huvud ingredienserna
det vanliga mjöl,mjölk, vatten, fett, socker, salt osv
Degen som blir,
kan både vara tung och kletig,
och inte alltid så inbjudande...
Men det som lyfter slutresultatet
är de små tillsatserna av smakämnen
Vanilj, kanel, frukter, nötter av olika slag
och bär som lingon och blåbär osv
När man lagar mat
är grunden t.ex pasta, ris eller potatis...
Kött eller fisk osv.
Men det är de små tillsatserna
av kryddor och olika smakämnen
som tar fram smaken i den färdiga rätten.
Peppar av olika slag,
curry, enbär, dill och persilja
basilika osv.
 
Små tillsatser i livet som lyfter oss,
kan vara de små sakerna.
Någon som svarar: Ja gärna
då jag frågar om vi ska ses för en fika
någon gång den närmaste tiden...
Den lilla hundens glädje,
då vi går en väg vi inte har gått på ett tag...
Trippande gång och med svansviftning...
Regnbågen som skimrar i skyn efter allt skyfall...
Leendet hos någon vi möter...
Den lilla stunden vi känner lugn och harmoni,
istället för oro och rädsla...
Skönheten i en vacker tavla
eller glädjen i musiken vi hör...
 
Den största glädjen i mitt liv är att
Herren står mig alltid nära,
så mycker närmare
än vad någon annan människa kan komma mig.
 
Han är med i allt det vi möter
och bär oss igenom allt.
Han kan hjälpa oss att se och uppleva
de små glädjeämnena,
de små tillsatserna i livet...
Även då mycket runt omkring en
kan vara tufft...!

RUMPNISSAR

Publicerad 2014-05-30 17:01:13 i Allmänt, Den lilla hunden,

Det blir många promenader
nu för tiden,
i det fina vädret.
Vare sig solen skiner för fullt,
eller då vårregnet sakta strilar ner...
Den lilla hunden och jag
går våra promenader tillsammans
tidiga mornar på väg till stallet,
eller sena svala kvällsturer...
Vi går våra turer
över fälten,
genom ängarna,
längs med ån,
eller i skogskanterna.
Allting grönskar och frodas.
Det spirar, blommar,
gror och växer...
Jag njuter av allt det vackra..
 
Överallt kan jag se små rumpnissar,
som jag kallar dem...
Små fågelungar
som hoppar runt på marken
eller provar sina vingar
och övar sin flygförmåga
i buskar och bland trädens grenar.
De är lite klumpiga,
ser lite tjocka ut
och med brist på stjärtfjädrar...
Små rumpnissar...
 
Föräldrarna vakar oroligt över dem.
De kvittrar för fullt
med olika läten.
för att kommunicera med ungarna
och för att varna vid fara.
De talar även till mig
och den lilla hunden...
Om vi kommer för nära
deras små ungar,
hotar de högljutt...
 
Där jag bor finns det
speciellt mycket Björktrastar.
Om vi kommer för nära deras ungar,
då vi går på stigarna
eller bland träden..
Om vi inte hör upp,
eller tar deras varning på allvar,
så visar de väldigt tydligt
vad de menar...!
Föräldrarna gör störtdykningar
mot framförallt den lilla hunden,
för att vi ska inse vikten,
av deras tilltal.
De är rädda om sina ungar...
Fågelungarna,
de små rumpnissarna,
är de värdefullaste
de äger och har i sin vård!
 
 
Det finns en hel del beskrivningar
av Herren i Ordet
med liknelser
om fåglarnas egenskaper.
Hur han vill församla oss
under sina vingar.
Hur Herrens vingar
skyddar oss mot allt ont.
Under Herrens vingars skugga
kan jag vila,
Där finner jag min tillflykt.
Där finner jag ro och beskydd,
Där finner jag glädje !
 
Han låter sitt öga vaka över mig
som en orolig fågelförälder
Han omsluter mig på alla mina sidor
och låter mig bo i trygghet,
som en fågelunge är trygg i sitt bo...
Han håller mig
i sin hand...!
 

GULLVIVOR

Publicerad 2014-05-01 15:47:57 i Allmänt, Den lilla hunden,

När jag vaknade i natt,
och gick upp och tittade
genom köksfönstret,
så var det fullt med snö på gården!
Jag blev minst sagt förvånad.
Det var inte vad jag önskade...
På morgonen var det kallt och blåsigt.
Den lilla hunden
fick ta på sig vinteroverallen igen.
På stigen på fältet,
som vi brukar gena över
längs med kohagens stängsel
på väg till stallet,
var det en decimeter snö...
Vi valde att gå runt
den långa vägen.
Den ene av oss,
har ju korta ben...
 
För bara några dagar sedan
var det varmt och strålande sol!
På väg hem från stallet
efter att ha skött
och ridit den stora hästen
plockade jag några Gullvivor.
När jag ser Gullvivor
så tänker jag på
min mormor och min mamma...
Min mormor bodde i ett hus på landet,
där det fanns gott om Gullvivor.
När vi hälsade på vårtid,
plockade mamma och vi barn
ofta Gullvivor...
Nu finns varken mormor
eller mamma kvar här..
Men Gullvivor påminner mig
alltid om dem...
De symboliserar
något mer för mig,
än bara sig själva...
 
Så är det ofta här i livet...
Vi har symboler
allmänna eller egna,
som står för olika saker.
De påminner oss
om något mer
än sig själva...
 
Korset
står inte bara för döden,
utan är även början till livet...
Ljuset
är inte bara något
som hjälper oss att se
i mörkret,
utan står även för Guds Ord
som hjälper mig att leva
och ger mig liv...
Duvan
är inte bara en fågel
som kan vara vit
och som ofta förknippas
med oskuld och renhet.
Duvan symboliserar
Den Helige Ande.
Vår hjälpare
som ger oss
vishet och kraft...

FÖRUNDRAN

Publicerad 2014-04-13 16:48:34 i Allmänt, Den lilla hunden, Design, Konst,

Vårtiden innebär inte bara förväntningar,
utan är också förundrans tid...
Våren innebär
många sköna promenader.
Jag är ofta ute och går
med den lilla hunden,
kort som långt
i både skog och åkermark.
Jag tycker om
att vara ute i naturen
speciellt den här tiden,
då det blir ljusare och varmare
för varje dag.
Det växer och gror.
Allt förändras från dag till dag...
Gräset blir längre.
Tussilagon dyker upp i dikesrenen.
Blåsippor börjar blygt titta fram
under blad och växtlighet.
Man kan t.o.m redan ana
vitsippornas frammarsch...
Det kryper i marken,
myror och insekter börjar sakta vakna
och förbereda sig för
varmare tider
och kommande generationer...
 
När den lilla hunden
stannar och luktar,
då han drar in några spännade dofter
eller nosar på någon speciell fläck,
betraktar jag gärna noga
någon liten detalj
i skapelsen...
Kanske en blomma
eller ett litet blad.
Trädstammens linjer
i barkens mönster...
En koltrast framhoppande
och letande efter mat på marken...
Och jag förundras
över det perfekta,
det i allt genomtänkta
in i minsta linje,
in i minsta detalj...
 
Variationsrikedomen
som visar sig,
trots mängden
av linjer och detaljer.
Alltid ordning,
aldrig lämnad kaos...
 
Hur vackert allting är...
Det perfekta samspelet,
skönheten och harmonin
i färger och mönster.
Det blir aldrig tråkigt,
aldrig enahanda.
Jag kan hela tiden
hitta nya små detaljer
att titta på
och att försjunka in i....
Det är exakthet
och precision
in i minsta cell.
 
Jag uppfylls av förundran
över Skaparen
och Hans skapelse!
Att jag får vara en del av detta,
en del av Hans genomtänkta
skapelseplan....
Inget
är lämnat åt slumpen....
Ingen
är utan mening...

FÖRVÄNTNINGAR

Publicerad 2014-03-26 21:28:01 i Allmänt, Den lilla hunden,

Våren väcker känslor.
Förväntan finns i luften...
Ljuset, värmen
och livet kommer tillbaka...
Vi gläds åt det som växer och gror.
Ljuset gör oss piggare och mer aktiva.
Det är roligare och lättare att göra saker.
Det spritter i både själ och kropp...!
Vi ser framåt mot sommar och sol,
vila och ledighet!
Men ibland så kan jag känna
att jag inte ens vet
varför,
jag känner sån förväntan...
Ofta tycker jag att våren är den bästa tiden
Den tid som jag känner mig
som allra lyckligast,
men förväntningar slår inte alltid in...
Det blir inte alltid som man tänker sig.
Våren som kommit i full skrud
kan plötsligt övergå i riktig vinter,
likt förra veckan...
Det kom så ymnigt snöfall och riktig halka
att t.o.m alla bussarna ställdes in i Uppsala!
Det blev en lång promenad
kvällstid genom halva Uppsala
för mig och den lilla hunden i allt snöande,
då vi befann oss på helt andra sidan stan...
Jag fick bära honom långa sträckor
då snön packades på,
på hans små korta ben.
och det blev svårt att gå för honom...
Trots att den lilla hunden sån tur var
hade sin vinteroverall på sig,
så blev han rejält blöt och kall...
Väl inne i stan kom min bror
och hämtade oss!
Vi orkade inte gå längre.
Det skulle ha blivit
ytterligare 45minuters promenad...
Det är bra med syskon...!
Väl hemma
fick den lilla hunden
varma "tassbad"...
 
Sommaren blir inte heller alltid
som man tänker eller önskar.
Ens drömmar eller planer slår inte in...
Den kan t.o.m bli ganska ensamt tidvis.
Ändå går man och väntar,
hoppas på något ljust,
vackert och varmt
och roligt...
Ibland kan det hända
helt oväntade glada saker,
men man vet aldrig...
 
Jag har tänkt en del på det här på sistone...
Livet är inte alltid förutsagbart
oväntade saker kan inträffa,
besvikelser
och grusade förhoppningar
är inte ovanligt.
Ofta får man bara bita ihop
och fortsätta i allafall...
Det kan bli så
att man inte ens vågar
att ha några förväntningar...
För att inte bli besviken...
 
Det står en hel del om förväntan,
väntan och att hoppas
på Herren i Bibeln.
Löften om
att vi kan hålla fast vid vårt hopp...!
Han som har gett oss löftet är trofast...
Vi har ett levande hopp...
Herren själv är vårt hopp!
 
Herren är min del,
det säger min själ mig;
därför vill jag hoppas på honom.
Herren är god mot dem
som förbida honom
mot den själ som söker honom.
Det är gott att hoppas i stillhet
på hjälp från Herren.
 
Herren vill
att vi har vår förväntan
på Honom,
att vi väntar oss allt
från Honom!
De rättfärdigas väntan
får en glad fullbordan...!
 

SPEGEL

Publicerad 2014-02-21 21:05:28 i Allmänt, Den lilla hunden, Design,

Läste en dikt härom dagen,
som jag tyckte mycket om.
Den berättade något
jag aldrig har tänkt på tidigare,
men som sa mig en hel del...
Jag tror att skapelsen
är som en spegel.
Den speglar skaparen...
En återspegling
av Herrens karaktär,
och Hans egenskaper.
Skapelsen visar
Herrens kärlek till oss
 
Creation
When God had made the earth and sky,
the flowers and the trees,
He then made all the animals
the fish, the birds, and bees
and when at last He'd finished
not one was quite the same.
He said I'll walk this world of mine
and give each one a name.
And so He traveled far and wide
and everywhere He went,
a little creature followed Him
until it's strength was spent.
 
When all were named upon the Earth
and in the Sky and Sea,
the little creature said, "Dear Lord,
there's no name left for me."
Kindly the Father said to him
"I've left you to the end.
I've turned my own name back to front
and called you DOG, my friend".
Author Unknown
 
Jag kunde inte låta bli att le, när jag läste dikten...
En del kan inte relatera till hundar,
och ser dem inte som viktiga...
Men för alla oss,
som någon gång har ägt en hund,
eller har lärt känna någons hund
så tror jag att vi förstår...
Den Gud, jag känner,
har placerat så mycket kärlek
och så mycket värme och tillit,
i varje liten hund.
Den lilla hunden, som jag äger,
är oftast full av humor och bus,
och försöker få mig att skratta
så ofta den kan...!
Det är glädje och det är lek,
men den lilla hunden,
är också den mest trogna lilla varelse
som finns vid min sida
då jag är ledsen eller sjuk.
Så lätt den känner in,
om något är fel...
 
Jag tror att Herren placerade så mycket,
i varje liten hund
för att Han så väl vet,
vad vi behöver...!
Hur sårbara vi är...
Vår ensamhet inför allt vi möter...
Men också för att vi är skapade
till att skratta och njuta av tillvaron,
och av det skapade...
 
När jag då tänker på alla hundar
som finns i världen,
och hur mycket kärlek
som finns i dem tillsammans,
så inser jag att det säger
väldigt mycket om
vem Herren är!
Förutom allt annat
Herren har gjort för oss,
så la Han tid och engagemang
i att skapa en liten varelse
med så mycket kärlek
och så fina egenskaper,
för att sen placera den vid vår sida...
Så nästa gång du möter en liten hund,
tänk på att den är ett kärleksbrev
från Herren själv till dig!
Herren lämnar inget åt slumpen 
eller ser inte någon människa som oviktig!

ÄNGLAVINGAR

Publicerad 2014-01-07 23:11:25 i Allmänt, Den lilla hunden, Konst,

Jag tycker om änglar.
För mig står de för att vara budbärare,
utsända av Gud
för att berätta och säga oss något,
eller att vara och fungera som skyddsänglar,
då vi är, eller hamnar i extrem fara.
Olja
Förra året då jag skulle hänga upp adventsstjärnan i köket,
flög ängeln som hängde på gardinstången,
av misstag ner på golvet.
Det var en mycker vacker ängel,
med stora ståtliga vingar
och en väldig gloria.
Hon var mäktig i all sin härlighet!
Tyvärr var det den lilla hunden
som först hittade ängeln,
liggande på golvet...
När jag hittade ängeln
hade hon förlorat sin vackra gloria
i valpens glada lek...
Endast håret fanns kvar
på hennes huvud...
De väldiga vingarna,
som hon tidigare hade haft
och i vilka jag hade kunnat ana ljudet,
av änglarnas mäktiga vingslag,
fanns inte mera...
Bara vingarnas inre siluett
fanns nu kvar...
Ängelns härlighet var borta....

Inför denna jul, köpte jag en till ängel.
Det var inte den stora mäktiga änglatypen,
utan en mindre, något knubbigare modell
med små vingar,
men med ett mycket varmt hjärta
förmedlande ett kärleksbudskap från Gud.
Ängeln bär mellan sina händer
en skylt med budskapet:
I love you!
Naturligtvis kan ängeln också ges,
som en kärleksförklaring från människa till människa,
men för mig talade den om Guds kärlek
till människan
och till mig.
Väl hemma gick det inte bättre
än att ängeln slant ur min hand,
då jag skulle hänga upp henne i hallen.
Ängeln kraschlandade på golvet
och de små vingarna gick sönder i fallet.
Förmågan att flyga fanns inte längre...
 
Det kan vara så i livet ibland att våra vingar, vår förmåga att flyga
försvinner genom något som händer...
Antingen genom något, någon annan gör mot oss,
eller något som vi orsakar helt själva.
Plötsligt känns det väldigt långt borta;
att vi är skapade till Guds avbild...
och vi kan knappast beskriva oss själva som Guda lika.
Mer som misslyckade,
små och betydelselösa...
Utan möjlighet till inflytande i denna,
eller den andliga världen..
Vår tro till att vi har en förmåga att  klara av något
och att kunna påverka och göra skillnad,
kan vara som bortblåst...
Att Herren skulle kunna använda oss till något,
kan kännas omöjligt...
Men Herren vill alltid upprättelse
och hela det som har gått sönder!
Han ska inte krossa ett sönderbrutet rör
och inte heller släcka en tynande veke, eller en flämtande låga...
Han ska uppmuntra dem som är frestade att ge upp.
Han ska se till att alla som behandlats orättvist, ska få rättvisa...
 
Herren gör den svage stark och ger oss nya vingar att flyga med...
Han ger ny kraft åt dem som är trötta
och styrka åt dem som är svaga och maktlösa.
Till och med unga människor kan bli uttröttade och ge upp.
Men de som väntar på Herren ska få ny kraft.
De ska få nya vingfjädrar som örnarna!
Så hasta de åstad utan att uppgivas,
de färdas framåt utan att bliva trötta...
 

NYA RUTINER

Publicerad 2013-12-18 18:54:44 i Allmänt, Den lilla hunden,

Den lilla hunden
har förlorat sin hundvakt,
sin nattmamma..
plötsligt och utan förvarning...
Trots flera försök från mig
att se till att något sådant
inte skulle hända.
Jag hade frågat vid flera tillfällen under november månad,
om hundvakten hade några planer i december och januari
och ville vara ledig,
så kunde jag ta semester
eller försöka övertala någon annan...
Svaret var varje gång
Nej, det fanns inga planer alls...
Så härom veckan fick jag plötsligt veta
då jag hämtade den lilla hunden efter nattens jobb,
att hundvakten ville sluta.
Hade tröttnat på all passning...
Två nätter till,
ville hon bara ställa upp...
 
Ibland är det så,
att oavsett hur mycket man har försökt
att planera, förbereda och ta kontrollen,
så händer något,
som man ej har räknat med
och människor gör oväntade saker.
Jag skulle önska att jag var en sån person,
som direkt tänkte att det ordnar sig
och inte blev orolig...
Men det är jag inte...
Jag har varit med om,
att det har hänt så mycket de senaste åren
och erfarenheterna sätter igång
både känslor och tankar...
Att hitta en ny hundvakt
och nattmamma är inte lätt..
De flesta har så mycket att göra
och vill inte binda sig...
Och på mindre än en vecka...
Jag är istället en sån person,
som får klamra mig fast vid Hans löften...
Dag efter dag bär han mig...
 
Idag är Han här...
Han lämnar mig inte.
Herren bär mig!
 
Jag tar nu ensam bussen till jobbet
och det känns faktiskt lite ensamt...
Det var roligt med den lilla hundens sällskap
och många pratade med oss...
 
Den lilla hunden
har nu fått en granne,
som går ut med honom sent på kvällen.
En runda runt kvarteret.
Jag hoppas att det fungerar
och att de trivs ihop
och att den lilla hunden sover gott på natten,
utan att hitta på något bus...
Jag får ta en dag i taget 
och komma håg att:
Idag bär Herren mig,
oavsett vad som händer!
 
Ända till min ålderdom är Han densamme,
och intill dess jag varder grå,
ska Han bära mig.
Så har Han hittills gjort
och kommer också framgent
hålla mig uppe.
Han ska bära mig
och rädda mig!
 
 

STJÄRNORNAS TID

Publicerad 2013-12-03 17:46:04 i Allmänt, Den lilla hunden,

Jag har varit ute på promenad
med den lilla hunden,
i det mörkaste mörker...
Det är lätt
att man som hundägare
den här tiden på året
förvandlas till en fönstertittare...
När den lilla hunden
luktar, snosar och drar in
alla luktämnen och dofter,
står hans matte
och tittar upp mot skyn,
mot den djupblåa himlen.
Nå i allafall in
i alla adventsprydda fönster...
Den ena stjärnan
efter den andra sätts upp.
Ljuset sprider sig
från fönster till fönster
och ger liv
åt den mörka vintertiden.
Det som förut
var becksvart och ödsligt
blir varmt och välkomnande.
Stärnorna gnistrar och glimmar
och värmer upp
frusna hjärtan!
Även adventsljusen tänds
och ger hopp
om liv och födelse.
Allt är fullt av förväntan!
 
Det är finaltider på idol.
Det handlar också om stjärnor.
Stjärnornas tid...
De som syns och hörs
mest och längst
i artistvärlden.
Vissa märks mer
än andra.
Vissa hörs och gnistrar mer
än andra...

Det är stjärnor
som kommer...
Stjärnor som går...
Vissa stjärnor
som består,
för åtminstone en viss tid!
Men mitt i allt mörker
och jagande efter stjärnstatus
i Adventstid
finns löftet om Han
som är den evigt klara
Morgonstjärnan!
 

ENERGI

Publicerad 2013-07-10 19:38:45 i Allmänt, Den lilla hunden, Den stora hästen,

Ibland kan man känna sig väldigt trött.
Det kan vara rent fysiskt, till kroppen.
Kanske har man haft väldigt mycket att göra,
sprungit från det ena till det andra.
Jobbat rent fysikt med tunga saker,
burit, flyttat saker
eller själv gått långa sträckor.
Själv har jag råkat ut för att "någon" med vikt av 700kg
har råkat hoppa på min fot,
med en fraktur som följd.
Förmodligen försökte hon undkomma någon broms...
De biter hårt och är stora!
Det är sånt,
som händer...
Det gör,
att allt blir mer komplicerat.
Jag blir trött i foten och benet,
eller i andra benet och har ont.
Kan få kramp
och rör mig inte som jag brukar.
Har blivit väldigt långsam...
och behöver ständigt vila...
Man kan känna sig trött till själen också.
Kanske har man många saker att hålla reda på,
saker som ska planeras och genomföras.
Många saker,
som man själv ska ha kontrollen över...
Kunna få ihop den tid man har
med de uppgifter man ska lösa och redovisa.
Det kan vara oro över att allt ska klicka,
att något inte ska gå fel.
Att resultatet ska bli bra och duga.
Att man ska kunna göra sitt bästa hela tiden.
 
Den lilla hunden är full av energi.
Ibland får han galna ryck,
då energin bara svämmar över...
Kan då rusa hela kopplets längd
åt ena hållet,
tvärvända
och rusa åt andra hållet.
Tvärvända igen och rusa tillbaka...
Gång, på gång, på gång, på gång!
Gärna låta högljutt också
under tiden,
då "allt" bara måste ut just då...
Medan jag,
bara står stilla på samma fläck...
När jag sen försöker fånga in honom,
fortsätter och fortsätter han.
Jag får nästan lura honom,
för att få stopp på honom
och kunna ta upp och lyfta upp honom i min famn...
 Vi kan känna oss trötta många gånger.
Många blir avundsjuka
på den lilla hundens enorma energiflöde
och säger till oss,
att de gärna skulle vilja ha åtminstone en liten bit av hans energi...
 
Människor kan bli trötta, ge upp och misslyckas,
men den som väntar efter Herren
får ny kraft...!
De får nya vingfjädrar såsom örnarna
så hastar de åstad utan att uppgivas,
de färdas framåt utan att bliva trötta.!
Han ger den trötte kraft
och förökar den maktlöses styrka!
-Vi går från kraft, till kraft...
 
Det finns en kraft,
som är verksam i oss.
Hans uppståndelse kraft...
 

RANG

Publicerad 2013-06-15 00:01:06 i Allmänt, Den lilla hunden, Den stora hästen,

Ikväll fick jag åter ett sms, att den stora hästen inte ville komma in vid intaget,
trots försök av hästvan och orädd person. Så det var bara att sätta på den lilla hunden hans regntäcke och gå, för naturligtvis började det ösregna precis just då, det var tid att gå.
Den lilla hunden tyckte inte att det var kul med regnet, även om det gör att det kommer upp andra dofter som han kan snusa på...
När vi var framme vid stallet fick han gå in i sadelkammaren och torka, medan jag gick ut i hagen till den stora hästen. Hon stod mitt i hagen och betade.
När jag kom fram till henne slängde hon sig snabbt undan. Den stora hästen skulle inte in, just då... Jag försökte gå efter henne, men kom fram till att det inte var någon idé. Istället väljer jag att ta ett snabbare alternativ, så jag hämtar grimma och grimskaft till det andra stoet som går i hagen och går åter in i hagen. 
Den stora hästen går långt borta från mig och markerar tydligt att hon fortfarande, inte är intresserad av att gå in, men jag struntar i henne. Jag går fram till det andra stoet istället och pratar mjukt med henne, och börjar sätta på henne sin grimma.
Då ser jag hur den stora hästen går med bestämda steg mot oss och sen ställer sig bredvid det andra stoet, som jag nyss har satt på grimman.
Den stora hästen visar tydligt att hon vill in först... Kanske är hon rädd för att bli lämnad ensam kvar i hagen, eller kanske hon anser, att hon är viktigast och att hennes matte ska ägna sig åt henne...
 
Så jag sätter på grimskaftet på min häst, (grimman har hon alltid på sig, pga sin storlek och sitt sätt), och släpper den andra hästen fri, som ändå springer med till grinden. Den stora hästen är glad att komma in och äter glatt av sitt hö...
Rangordning- vilken rang man har, är viktigt både bland hästar och hundar.
Det påverkar deras plats och sätt bland de andra i flocken.
Vi människor, vill också gärna vara viktigare och mer speciella än de andra.
Vi vill synas och märkas.
Vi vill bli beundrade och berömda, vara kända och bli idoler som andra ser upp till. Vara VIP:are och gå före i kön...Att de andra ska släppa fram oss och se vårt värde...
Men Gud tänker inte som oss.
Han har inte anseende till person.
För honom är alla lika viktiga,
oavsett vi är en gammal tant, ett litet barn eller en man i karriären...
Gud ger oss alla, samma värde!
Gud värderar oss alla, lika högt!
 

SKONING

Publicerad 2013-06-07 18:53:09 i Allmänt, Den lilla hunden, Den stora hästen,

Först ett tillägg till gårdagens inlägg...
När sms:et kom, om att den stora hästen inte ville gå in vid intaget, fick jag och den lilla hunden skynda oss till stallet, eftersom jag skulle åka till mitt jobb bara någon dryg timme senare.(På vägen dit lämnar jag den lilla hunden hos nattmamman...).
Naturligtvis ösregnade det just då, så den lilla hunden fick regnkappan på sig (Brun Pilotmodell, riktigt tuff!) Jag tog hästkläder på, så jag kunde byta om i stallet.
Hästdoft sitter gärna i rejält, på blöta eller fuktiga kläder. Ryggsäcken till jobbet plastades in rejält, sen skyndade vi oss iväg över fälten...
Vi blev rejält blöta och den lilla hunden var inte förtjust över det...
Väl framme vid stallet, går jag ner till hagen och ropar på den stora hästen. Hon står i andra änden av hagen, med de andra hästarna. Hon vänder sig mot mig då jag ropar och sätter sen av i full galopp, genom hela hagen...
Sånt värmer en hästmattes hjärta!
Ibland har hon alltså bråttom in...
Jag och den lilla hunden skyndade sen vidare till busshållplatsen i ösregnet.
När vi gick in på bussen var vi väldigt blöta båda två och hos nattmamman fick den lilla hunden torkas ordentligt. Sen hade han fått nog och ville sova en stund.
Själv fortsatte jag till jobbet...
 
Idag skulle hovslagaren komma på morgonen,
då den stora hästen är lite lugnare ju tidigare det är på dagen.
Jag har en kvinnlig hovslagare. Hon skodde den stora hästen för första gången som treåring, då min ordinarie hovslagare var sjuk .Då hade hästen varit på djursjukhuset Ultuna i 8dagar, sen stått i boxvila ett antal veckor, plus var brunstig...
Inget drömläge att sko en ny riktigt stor häst.... Men det gick bra!
Därför fick hon ta över då jag några år senare behövde en ny..
Jag började morgon att rida på ridbanan, så hästen skulle vara lite lugnare vid skoningen. Idag var hon pigg och sprang fint. En annan hästägare kom förbi och tyckte hon sprang helt ok...vilket kändes bra i allt mitt funderande över hennes ben och hållbarhet, även om det är lite olika från dag till dag.
När sen skoningen ska börja, har jag laddat upp med flera påsar morötter och en stor kasse hö... Kalla det för mutor, men hon står i alla fall någelunda still och blir verkad och skodd ordentligt.
Hon kan vara lite tjurig och tålamodet räcker inte annars hela vägen...
Men idag som alla andra gånger fick hon nya skor
och kunde glad springa ut till sina kompisar efteråt.
Det är väldigt viktigt vad vi har för skor, om de inte passar får vi ont.
För stora skor eller för små skor gör att vi inte kan gå ordentligt...
Det står
"att vi ska ha såsom skor på våra fötter
den beredvillighet som fridens evangelium ger".
"På era fötter ska ni ha villighetens skor,
så att ni kan skynda ut med de goda nyheterna om frid med Gud"   (Levande Bibeln)
 
Villigheten kommer av, att vi vet vad vi har i Gud...

BUS !

Publicerad 2013-05-05 20:57:25 i Den lilla hunden,

Idag, har den lilla hunden, levt med mig i ett år!
För ett år sedan, åkte jag till Härnösand och hämtade, den då mycket, mycket lilla hunden...
Han såg ut som en isbjörnsunge, i mini format eller som en liten, vit leksakshund.
Vi åkte tåg tillsammans hem och han väckte stor uppmärksamhet, så söt och så liten, som han nu var...
Och jag var mycket, mycket lycklig, över min nya, lilla familjemedlem...
Den lilla hunden har nu alltid, mycket för sig...
Nya erövringar görs ständigt... Nya påhitt sker konstant...
Det utforskas och testas.... Smakas och upplevs...
Senaste i raden är att tugga på alla hörnen, på påslakanet i min säng. Tjocka kanter, i flera tyglager av flanell, blir mycket tuggvänligt, efter en stunds tuggande.
Det är inte så, att leksaker eller tuggben saknas, utan det känns helt enkelt bara bra att tugga på dem..!
Det ser i alla fall ut, som om jag delar bo, med en råtta, då allahörnen är trasiga och upptuggade...
 
Vi går också sök... på vägrenarna och trottoarerna. Den lilla nosen far, fram och tillbaka, från sida till sida, allt efter som vi går mot vårt mål.
Det är inte kantareller, tryffel eller andra värdefulla fynd, vi söker efter... Utan tuggummin, av alla de sorter, färger, former och smaker. De är dessutom redan färdigtuggade, så det är bara att stoppa in dem och fortsätta tugga.... 
Vi turas om med, att han stoppar in dem i munnen och jag plockar ut dem, eller så sväljer han, då han förstår, att jag vill ta fynden ifrån honom...
 
Bichoner, Bichon Frisé som de heter, brukar kallas för clowner i handböckerna.
Jag brukar kalla mina för Emil hundar...
Det händer nya saker, hela tiden, i deras närhet..., oftast så fort jag lämnar den lilla hunden ensam, en liten stund...
Fanns det en hundarnas snickarboa, skulle han nog oftast  vistas där...
 
Jag tror att Gud har mycket humor!
Det räcker att titta på hans skapelse, så inser man det! 
Vi människor kan bete oss ganska lustigt ibland och djuren har många saker för sig, som ofta får en, att dra på munnen. Deras utseende, kan många gånger få en att fundera på, vad Gud tänkte på, när han skapade. Han måste i alla fall, ha haft väldigt roligt...          
Det står att vi är skapade till hans avbild. Gud skrattar ofta med oss, aldrig åt oss...
Han gläder sig över oss och han vill ha gemenskap med oss...

ATT VARA SEDD

Publicerad 2013-04-17 17:58:57 i Den lilla hunden,

Jag har en liten hund som är ett mycket trevligt sällskap och en riktig vän. En liten vit krabat,en Bichon Frisé . Det är en liten pojke och han är bara ett år gammal.
Han busar och leker,är full av energi. Vänlig till sättet och han vill gärna vara nära. Han har många ljud för sig och kan prata då vi möter någon,eller då jag börjar samtala med någon. Han vill väl också vara med i samtalet...
Om jag håller på med något annat skriver,läser etc eller då han bara vill ha min uppmärksamhet så gör han allt för att jag ska se honom.Han kan ta med sina tassar på båda sidorna om huvudet och glittra med ögonen,eller bara ta med en tass.Börja rulla runt på rygg och visa magen...Vifta och sparka med benen.Han kan börja låta på alla möjliga sätt...
Han vet precis hur han ska göra för att få mig avbryta det jag håller på med. Hur han ska göra sig så söt som möjligt eller få mig att skratta.Han kopplar på all sin charm och försöker med det ena efter det andra,gång på gång...
Och till slut lyckas han alltid...!
 
De flesta vet nog hur det känns då någon vänder en ryggen,då man försöker få kontakt och vill säga eller berätta något.Hur någon beter sig,som om man inte finns...Personen kanske t.o.m går sin väg... Han eller hon är inte intresserad av att lyssna på en,eller visa en sin uppmärksamhet. Det kan t.o.m vara ett uttryck av makt, en sk härskarteknik. Personen visar med hela sitt sätt,rent fysiskt,att du är inte viktig. Du är inte någon...
 
Jag har tänkt mycket på Välsignelsen på sistone:
 
Herren välsigne dig och bevare dig.
Herrren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.   
 
Gud vänder sig inte ifrån mig,eller dig. Han vänder sig till oss.
Han,den störste,heligaste av alla vänder sig till mig och dig,och ser på oss,med all sin kärlek och värme.
Han ser på mig och dig som viktiga personer och han ser allt vad jag eller du känner och tänker. Han vet vad som händer runt omkring oss, och han är intresserad...
Han låter sitt ansikte lysa över oss. Han är nåd....
Jag behöver inte göra mig till,försöka och kämpa för att han ska se mig. 
Jag och du,är i Guds intresse... 
 

Om

Min profilbild

Cikoria

En kvinna mitt i livet som tycker om att tänka, skriva och dela...

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela