GULLVIVOR
När jag vaknade i natt,
och gick upp och tittade
genom köksfönstret,
så var det fullt med snö på gården!
Jag blev minst sagt förvånad.
Det var inte vad jag önskade...
På morgonen var det kallt och blåsigt.
Den lilla hunden
fick ta på sig vinteroverallen igen.
På stigen på fältet,
som vi brukar gena över
längs med kohagens stängsel
på väg till stallet,
var det en decimeter snö...
Vi valde att gå runt
den långa vägen.
Den ene av oss,
har ju korta ben...
För bara några dagar sedan
var det varmt och strålande sol!
På väg hem från stallet
efter att ha skött
och ridit den stora hästen
plockade jag några Gullvivor.
När jag ser Gullvivor
så tänker jag på
min mormor och min mamma...
Min mormor bodde i ett hus på landet,
där det fanns gott om Gullvivor.
När vi hälsade på vårtid,
plockade mamma och vi barn
ofta Gullvivor...
Nu finns varken mormor
eller mamma kvar här..
Men Gullvivor påminner mig
alltid om dem...
De symboliserar
något mer för mig,
än bara sig själva...
Så är det ofta här i livet...
Vi har symboler
allmänna eller egna,
som står för olika saker.
De påminner oss
om något mer
än sig själva...
Korset
står inte bara för döden,
utan är även början till livet...
Ljuset
är inte bara något
som hjälper oss att se
i mörkret,
utan står även för Guds Ord
som hjälper mig att leva
och ger mig liv...
Duvan
är inte bara en fågel
som kan vara vit
och som ofta förknippas
med oskuld och renhet.
Duvan symboliserar
Den Helige Ande.
Vår hjälpare
som ger oss
vishet och kraft...
