cikoria.blogg.se

Mina tankar om allt som händer här i livet och det som är viktigt för mig, t.ex mina djur, natur, konst, kultur, design och så mycket mera...

FÖRSTA DAGEN

Publicerad 2014-07-01 17:01:02 i Allmänt, Den stora hästen,

Så har då den första dagen
och t.o.m första dygnet gått,
för den stora hästen
i sin sommarhage!
Hon går, som hon har gjort de sista åren
i en egen hage mitt på fältet i Hågadalen.
Hagen ligger kant i kant
med en annan hage.
Där går hittills på dagarna åtminstone,
en annan liten ponny
som sällskap...
Den stora sommarhagen
med alla övriga hästar
är inom synhåll,
så om hästarna kommer till grinden
eller går i kanten av fältet
så kan den stora hästen
även se dem...
Det är viktigt för en häst,
som är ett flockdjur...
 
Den stora hästen
har under sitt liv
råkat ut för så många skador,
sparkar och sår etc,
att hon inte får gå i en kuperad skogshage
med allt vad det innebär,
och med många andra hästar...
Det är alldeles för stor skaderisk,
för en sån som henne...!
 
Hon gick ut i sin hage i går morse
efter att jag först ridit till hagens grindöppning,
för att få henne att förstå
att hon skulle dit senare.
Förra året
dansade hon med mig,
slängde sig runt  mig
gång på gång och varv efter varv,
ända från stallplan och halva vägen bort till sommarhagen...
innan hon accepterade min åsikt
angående vart vi var på väg...
Ett sto gick ut från den andra stallbyggnaden
precis då vi gick förbi,
och det var tillräckligt
för att hon skulle anse
att hon ville ut i sin vanliga vinterhage
i stället för att gå till sommarhagen...
Lösningen var då
att trycka henne bortåt några meter
för varje gång hon for runt mig,
så varje cirkel blev åtminstone några meter
närmare sommarhagen...
Men det är inte alltid så lätt
då hon är jättestor,
både hög och lång
och väger ca 700kg...
Bilden av en ung Icothea C
Efter att jag visat henne vart vi sen skulle
red jag upp till stora ridbanan,
för att hon skulle springa sig lite trött, i alla fall..
Som vanligt slängde hon sig i alla fall
en gång där uppe...
En tjej kom ledande en liten ponny,
som skulle ut i sin hage
och det "plötsliga inslaget"
är tillräckligt för att den stora hästen
ska tvärvända och fara iväg i full galopp
tvärs över ridbanan...
Det gäller att hålla i sig!
Det är flera hagar runt ridbanan,
så det är ett vanligt fenomen,
men inget den stora hästen tar i beaktande...
 
Det gick bra att leda ut henne efter ridningen
Hon verkade nöjd att få komma ut!
Massor av gräs
så hon kan äta hur mycket som helst...
Jag är lite rädd för
att sadelgjorden,
den rem som sitter under magen på hästen
och håller fast sadeln,
kanske blir för trång...
 
På kvällen togs den andra ponnyn in.
Min häst, den stora hästen,
for runt i sin hage
och längs med staketet...
Slängde sig ibland i tvära kast,
och full galopp i kurvorna...
Men det var bara att ha is i magen
och hoppas att hon skulle lugna ner sig...
Hon har ju gått där ensam förr,
och hästar finns ju i sommarhagen.
 
Så idag efter att ha sovit ett par timmar efter jobbet,
cyklade jag ner till stallet för att se till henne.
Nervöst...
Men allt verkade bra,
bara ett mycket litet sår på karleden som jag skötte om...
Känsliga fullblodsben får man inte förakta...
Det fanns långa bromsspår i leran,
men nu verkade hon lugn...
Jag vet inte vad som händer i fortsättningen,
men första dygnet gick bra
så det finns hopp om resten också!
Ofta är det ju så
att det första tillfället,
den första dagen känns värst,
oavsett vad det gäller ...
Då man är mest orolig...
Det kan vara jobb, relationer,
något man ska göra eller möta
för första gången.
 
Jag har tänkt mycket på förtröstan
den sista tiden.
Vi vet aldrig vad som kommer hända,
men vi kan alltid lita på att Gud är där..
Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig;
ty du övergiver icke dem som söka dig, Herre.
 
Herren är god ,
ett värn i nödens tid
och Han låter sig vårda
om dem som förtrösta på Honom...
 
På dig förtröstade våra fäder;
de förtröstade,
och du räddade dem.
Till dig ropade de och blev hjälpta;
på dig förtröstade de
och kom icke på skam.
 
Ord som jag lever av...

VILA

Publicerad 2014-03-12 20:58:33 i Allmänt, Den stora hästen,

För att vara effektiv
måste man kunna vila...!
Vissa dagar kan jag vara
väldigt fokuserad
och effektiv!
Jag använder gärna 
"att göra lista"...
Det är lätt att fylla på med nya saker
vartefter man kommer på dem,
de uppstår,
eller tvingas fram,
av andra som myndigheter el.dyl...
När man sen ser den "nya listan",
är det lätt att prioritera...
Vad som är akut och viktigt
och vad som kan vänta.
 
De dagar som jag är koncentrerad och alert,
stryker jag punkt efter punkt
på "att göra listan"...
Nästa dag
brukar det också
bli en hel del gjort,
och punkterna stryks
en efter en...
Men sen kommer en dag
då jag får vara glad över
att en sak
försvinner från listan.
Det går inte
att hålla samma tempo varje dag
Jag måste ha tid för att vara,
reflektera
och vila.
En dag då man fyller på sin energi
får ny kraft och hämtar inspiration.
Vi kan inte bara köra på dag efter dag...
Vi behöver vila till kroppen.
Vilodagen skapades av Herren...
Vi behöver stunder,
då vi stillar oss inför Herren,
inför korset
och vad som fullbordades där.
Då Herren får möta oss,
och Hans liv och kraft
får fylla oss igen.!
 
Den stora hästen
tappade sina bakskor
gång på gång under senhösten.
Hon skoddes om,
och tappade
eller trampade av sig de igen
och de blev ganska trasiga...
För att de skulle bli lite starkare
så har hon fått gå barfota bak ett tag,
men har då fått vila och ta det lugnare
för att de ska kunna växa ut...
 
Nu har jag börjat rida igen
varvat med vilodagar...
Vi har börjat köra intervallträning,
för att få upp kondition och styrka!
Istället
för att bara på trava på
varv efter varv,
får hon springa kanske fem varv,
sen skritta (promenera) två...
Fem varv trav
och skritta två osv..
.
Vi kommer upp i sammanlagt
samma sträcka och samma tid
när det gäller travpassen,
som om hon bara fått springa på!
Men hon snubblar inte...
Hon springer mer effektivt
och koncentrerat
och slarvar inte pga ouppmärksamhet...
 
Så är de också med oss!
Vilar vi...
Tar vi tid inför Herren
och lyssnar in... och fylls på...
Kan vi vara mer effektiva
och målmedvetna
i det vi ska göra....!
 

VISHET

Publicerad 2014-02-12 21:37:17 i Allmänt, Den stora hästen,

Nu för tiden så måste man ständigt göra många val.
Olika val på livets alla områden...
När man väljer
så ska man kunna väga
vad som är rätt eller fel,
bra eller dåligt.
Ibland har man bara flera bra alternativ,
vilket gör att resultatet förmodligen blir bra
oavsett vad man än väljer.
Även om man måste försöka
se allt i ett längre perspektiv,
och konsekvenserna
av det val man gör..
 
Men ibland
är det inte så enkelt...
Utan man måste välja
mellan två dåliga alternativ.
Som hästägare tycker jag ofta det är så...
Man brukar säga att man väljer
mellan pest och kolera...
Ska jag bandagera det skadade benet
för att ge stöd,
eller kommer hon springa så mycket
att benlindan då går upp och hon fastnar i den...?
Ska hon stå inne
efter att ha haft en kolikkänning
för att jag ska ha bättre koll på henne,
eller kommer hon bli sämre
av att inte röra på sig...?
Jag vet aldrig svaret,
men försöker ändå välja rätt...
Olja
Varje val har flera aspekter...!
 
Vi ska välja elbolag...
Vad får jag min kraft ifrån?
Vem väljer jag,
att ge mig värme och energi?
Att värma upp mig...?
Var hämtar jag mitt ljus ifrån?
Vem väljer jag,
att hjälpa mig se i mörkret?
 
Vi ska välja försäkringsbolag...
Hos vem har jag min trygghet?
Vem är min klippa?
 
Vi ska välja bank...
Var har jag min skatt?
Det som är dyrbart för mig?
Är Gud min källa?
 
Vi ska välja telefonbolag...
Kommunicerar jag mest med alla andra,
eller går jag först till Herren?
Tar jag tid att prata med Herren?
 
Den tid vi tillbringar med olika saker
och den tid vi lägger i en relation,
i vår relation till Herren
säger mycket om oss själva...
Låter jag Herren vara närvarande i allt jag gör?
Vi behöver vishet för att leva och göra rätt...
 
Herren själv är vår vishet.
Han har lovat att ge oss vishet
då vi behöver det,
om vi ber Honom om det...
Vishet är att lära känna Herren...!
 

TYGELTAG

Publicerad 2013-10-14 14:22:00 i Allmänt, Den stora hästen,

Tog en tur till Globen i Stockholm för några helger sedan,
för att se en uppvisning av Spanska ridskolan.
Spanska Ridskolan i Wien är den mest välkända ridskolan i världen
dit folk kommer, för att se en uppvisning med de vita lippizzanerhästarna
i det kejserliga palatset Hofburg.

Skolan är den enda ridinstitution i världen
där man sedan 400 år har vårdat den klassiska ridkonsten.
Ridskolan har fått sitt namn efter de berömda vita lippizzanerhästarna,
som använts ända sedan grundandet.
Dagens hästar är ättlingar till de berömda spanska hästar
som importerades till det stuteri som den österrikiske ärkehertigen Karl II
grundade i den lilla byn Lipizzai nuvarande Slovenien på 1500-talet.
Stuteriet avlade fram lipizzanerhästar
som användes vid det österrikiska hovet och ridskolan.
Lippizzanerhästar föds svarta men blir efter ca 8 år nästan helt vita.
 
Det var en exklusiv show och föreställningen reds till klassisk musik.
De vackra hingstarna och beridarna i ståtliga uniformer
framförde elegant förstklassig ridkonst
både till häst och för hand,
då hästarna gör diverse hopp vid sidan av
och efter beridarnas önskemål.
Ju skickligare hästen och ryttarna är
desto enklare ska det se ut.
 
Som nybörjare på en ridskola och för den unga hästen,
tar man stora tygeltag ut från hästen,
så att hästen nästan viker sig på mitten.
Trampar ner i stigbyglarna med hela sin vikt
och ryttarens ben- skänklar rör sig tydligt sidledes...
Man saktar ner farten eller stannar hästen
med en övertydlig förhållning
och förändrar vikten
genom att sätta sig tungt i sadeln
och luta sig bakåt.
Använder rösten och ord, högt och tydligt.
 
På högre nivå och med en erfaren häst är
tygeltagen bara en liten, liten markering med handen och fingrarna.
En förhållning görs med ett litet tryck i handen.
Benen - skänklarna läggs bara till något, vid sidan av hästen
och vikten påverkar genom små ,små rörelser i sadeln.
Antingen har man några olika små ljud som kommandon,
eller är så är man helt tyst.
 
Jag tänker ofta på och jämför med ridningen, då jag vill ha Guds ledning.
Ofta önskar vi Guds tordönstämma, för att veta vad vi ska göra.
Ett tydligt tilltal -stora tygeltag, som inte kan missuppfattas,
medan Gud oftast väljer de små "vinkarna":
viskningen, magkänslan, hjärtats förvissning, för att leda oss rätt...
Ju längre tid som vi har umgåtts med Honom,
desto mer lyhörda vill han att vi ska vara.
Ofta är vi så rädda för att göra fel...
Ett talesätt är:
Det är lättare att styra en bil som rullar, än den bil som står still...
Om vi vågar att gå, utifrån den ledning som vi har uppfattat,
har Han lovat att leda oss rätt!
 

VARJE DAG

Publicerad 2013-08-16 20:19:00 i Allmänt, Den stora hästen,

Det har varit mycket på sistone.
Mycket som ska skrivas,
mycket som ska fixas,
mycket som ska planeras.
Det är ofta så,
i övergången
mellan slutet av sommaren
och början av hösten,
för de allra flesta av oss...
 
Den stora hästen
har flyttats från sin sommarhage
till den vanliga hagen vid stallet.
Hon fick stå inne en natt för att vila upp sig,
men ska nu prova att gå ute dygnet runt i sin vanliga hage,
vilket hon inte har gjort tidigare.
Hoppas det går bra fast hon är ensam i sin hage,
och att hon inte hittar på något...
Hon har i alla fall kompisar
i hagen bredvid sig...
En av hennes skor har suttit  lite lös.
Jag har hamrat till den
och böjt till sömmarna redan två gånger...
Kommer skon sitta kvar tills hovslagaren kommer?!
Ibland kan de sitta kvar i veckor,
i alla fall...
Ibland åker de av dagen efteråt... 
Man vet aldrig...
Speciellt med en häst,
som kan hoppa och slänga sig,
som den stora hästen kan...   
Hur ska det gå med den stora hästen?
Vad håller hon för?
Det har inte blivit så mycket ridning,
pga min fotskada,
mest longering,
vilket gör,
att jag inte är
så mycket klokare...
 
Det är mycket funderingar framåt och bakåt...
Hur ska det bli med alla jobben?
Och allt runt omkring ?
Ekonomin?
Relationer?
Vad vill jag egentligen?
Vad drömmer jag om?
Det kan ofta kännas,
som om man inte har kontrollen över allt.
Jag får bara ta en dag i taget,
och se...
vad om händer...
men i allt så vet jag ändå:
 
Lovad vare Herren!
Dag efter dag,
bär han mig!
 
Jag är buren av Herren själv
och han släpper mig aldrig!

ENERGI

Publicerad 2013-07-10 19:38:45 i Allmänt, Den lilla hunden, Den stora hästen,

Ibland kan man känna sig väldigt trött.
Det kan vara rent fysiskt, till kroppen.
Kanske har man haft väldigt mycket att göra,
sprungit från det ena till det andra.
Jobbat rent fysikt med tunga saker,
burit, flyttat saker
eller själv gått långa sträckor.
Själv har jag råkat ut för att "någon" med vikt av 700kg
har råkat hoppa på min fot,
med en fraktur som följd.
Förmodligen försökte hon undkomma någon broms...
De biter hårt och är stora!
Det är sånt,
som händer...
Det gör,
att allt blir mer komplicerat.
Jag blir trött i foten och benet,
eller i andra benet och har ont.
Kan få kramp
och rör mig inte som jag brukar.
Har blivit väldigt långsam...
och behöver ständigt vila...
Man kan känna sig trött till själen också.
Kanske har man många saker att hålla reda på,
saker som ska planeras och genomföras.
Många saker,
som man själv ska ha kontrollen över...
Kunna få ihop den tid man har
med de uppgifter man ska lösa och redovisa.
Det kan vara oro över att allt ska klicka,
att något inte ska gå fel.
Att resultatet ska bli bra och duga.
Att man ska kunna göra sitt bästa hela tiden.
 
Den lilla hunden är full av energi.
Ibland får han galna ryck,
då energin bara svämmar över...
Kan då rusa hela kopplets längd
åt ena hållet,
tvärvända
och rusa åt andra hållet.
Tvärvända igen och rusa tillbaka...
Gång, på gång, på gång, på gång!
Gärna låta högljutt också
under tiden,
då "allt" bara måste ut just då...
Medan jag,
bara står stilla på samma fläck...
När jag sen försöker fånga in honom,
fortsätter och fortsätter han.
Jag får nästan lura honom,
för att få stopp på honom
och kunna ta upp och lyfta upp honom i min famn...
 Vi kan känna oss trötta många gånger.
Många blir avundsjuka
på den lilla hundens enorma energiflöde
och säger till oss,
att de gärna skulle vilja ha åtminstone en liten bit av hans energi...
 
Människor kan bli trötta, ge upp och misslyckas,
men den som väntar efter Herren
får ny kraft...!
De får nya vingfjädrar såsom örnarna
så hastar de åstad utan att uppgivas,
de färdas framåt utan att bliva trötta.!
Han ger den trötte kraft
och förökar den maktlöses styrka!
-Vi går från kraft, till kraft...
 
Det finns en kraft,
som är verksam i oss.
Hans uppståndelse kraft...
 

SOMMARBLOMSTER

Publicerad 2013-07-02 16:21:00 i Allmänt, Den stora hästen, Design,

Sommartider,
sommarbetestider.
Sommarhagsgöra...!
Häst på sommarbete...
 
Jag har ägnat en hel del tid de senaste dagarna,
åt den stora hästens sommarhage...
Jag har hamrat till spikar i isolatorer,
de som håller fast elbandet på stolparna i hagen,
så att de inte snurrar runt...
Jag har gjort så att det blir en extra gång mellan hagarna,
genom att sätta dit plaststolpar med elband,
för att hästarna inte ska hälsa på varandra för närgånget
och få med bandet, om de tex sparkar med frambenen.
Fixat elband och handtag till grinden,
och elband vid stigens utgång genom hagen och hörnen,
för att dämpa farten,
om hon rusar i full fart mot mig, då jag kommer för att hämta henne
eller bara får ett energiryck av sig själv,
eller då hon ser de andra hästarna...
Flyttat badkar genom hela hagen och dragit dit vatten i dunkar på kärra
och kollat så att ploppen i badkaret håller tätt...
Det är varmt att gå i solen...
Det är grönska överallt...
Gräset är väldigt högt...
och det är gott om blommor...
Sommar är framför allt blommor och grönska!
 
Gud själv, är den store designern.
Allt han har skapat
färger, former
och kombinationen av de båda,
är fulländad och med variationsrikedom,
Blommorna lyser av olika nyanser i samma färg.
Sammansättningen av de olika färgerna från färgskalan
fascinerar 
och många gånger förvånar,
men resultatet är alltid perfekt....
Designen blir aldrig ute,
är aldrig gammal.
Det känns nytt och fräscht
varje år blommorna slår ut.
De är vackra,
mästerliga,
i detaljer och formspråk,
och variationen,
i färger och färgsammansättningar...
Vi gör oss bekymmer för allt möjligt hela tiden...
Vår ekonomi, vad vi ska äta eller ha på oss, hur vi ska bo etc.
trots att vi inte kan förlänga våra liv,
med ens en timme genom vår oro...
Han som har skapat blommorna, liljorna
och alla de andra sorterna
har omsorg om oss!
" Inte ens kung Salomo i all sin härlighet var klädd, som en av dem."
Vi är värda så mycket mer för honom...!
 

RANG

Publicerad 2013-06-15 00:01:06 i Allmänt, Den lilla hunden, Den stora hästen,

Ikväll fick jag åter ett sms, att den stora hästen inte ville komma in vid intaget,
trots försök av hästvan och orädd person. Så det var bara att sätta på den lilla hunden hans regntäcke och gå, för naturligtvis började det ösregna precis just då, det var tid att gå.
Den lilla hunden tyckte inte att det var kul med regnet, även om det gör att det kommer upp andra dofter som han kan snusa på...
När vi var framme vid stallet fick han gå in i sadelkammaren och torka, medan jag gick ut i hagen till den stora hästen. Hon stod mitt i hagen och betade.
När jag kom fram till henne slängde hon sig snabbt undan. Den stora hästen skulle inte in, just då... Jag försökte gå efter henne, men kom fram till att det inte var någon idé. Istället väljer jag att ta ett snabbare alternativ, så jag hämtar grimma och grimskaft till det andra stoet som går i hagen och går åter in i hagen. 
Den stora hästen går långt borta från mig och markerar tydligt att hon fortfarande, inte är intresserad av att gå in, men jag struntar i henne. Jag går fram till det andra stoet istället och pratar mjukt med henne, och börjar sätta på henne sin grimma.
Då ser jag hur den stora hästen går med bestämda steg mot oss och sen ställer sig bredvid det andra stoet, som jag nyss har satt på grimman.
Den stora hästen visar tydligt att hon vill in först... Kanske är hon rädd för att bli lämnad ensam kvar i hagen, eller kanske hon anser, att hon är viktigast och att hennes matte ska ägna sig åt henne...
 
Så jag sätter på grimskaftet på min häst, (grimman har hon alltid på sig, pga sin storlek och sitt sätt), och släpper den andra hästen fri, som ändå springer med till grinden. Den stora hästen är glad att komma in och äter glatt av sitt hö...
Rangordning- vilken rang man har, är viktigt både bland hästar och hundar.
Det påverkar deras plats och sätt bland de andra i flocken.
Vi människor, vill också gärna vara viktigare och mer speciella än de andra.
Vi vill synas och märkas.
Vi vill bli beundrade och berömda, vara kända och bli idoler som andra ser upp till. Vara VIP:are och gå före i kön...Att de andra ska släppa fram oss och se vårt värde...
Men Gud tänker inte som oss.
Han har inte anseende till person.
För honom är alla lika viktiga,
oavsett vi är en gammal tant, ett litet barn eller en man i karriären...
Gud ger oss alla, samma värde!
Gud värderar oss alla, lika högt!
 

SKONING

Publicerad 2013-06-07 18:53:09 i Allmänt, Den lilla hunden, Den stora hästen,

Först ett tillägg till gårdagens inlägg...
När sms:et kom, om att den stora hästen inte ville gå in vid intaget, fick jag och den lilla hunden skynda oss till stallet, eftersom jag skulle åka till mitt jobb bara någon dryg timme senare.(På vägen dit lämnar jag den lilla hunden hos nattmamman...).
Naturligtvis ösregnade det just då, så den lilla hunden fick regnkappan på sig (Brun Pilotmodell, riktigt tuff!) Jag tog hästkläder på, så jag kunde byta om i stallet.
Hästdoft sitter gärna i rejält, på blöta eller fuktiga kläder. Ryggsäcken till jobbet plastades in rejält, sen skyndade vi oss iväg över fälten...
Vi blev rejält blöta och den lilla hunden var inte förtjust över det...
Väl framme vid stallet, går jag ner till hagen och ropar på den stora hästen. Hon står i andra änden av hagen, med de andra hästarna. Hon vänder sig mot mig då jag ropar och sätter sen av i full galopp, genom hela hagen...
Sånt värmer en hästmattes hjärta!
Ibland har hon alltså bråttom in...
Jag och den lilla hunden skyndade sen vidare till busshållplatsen i ösregnet.
När vi gick in på bussen var vi väldigt blöta båda två och hos nattmamman fick den lilla hunden torkas ordentligt. Sen hade han fått nog och ville sova en stund.
Själv fortsatte jag till jobbet...
 
Idag skulle hovslagaren komma på morgonen,
då den stora hästen är lite lugnare ju tidigare det är på dagen.
Jag har en kvinnlig hovslagare. Hon skodde den stora hästen för första gången som treåring, då min ordinarie hovslagare var sjuk .Då hade hästen varit på djursjukhuset Ultuna i 8dagar, sen stått i boxvila ett antal veckor, plus var brunstig...
Inget drömläge att sko en ny riktigt stor häst.... Men det gick bra!
Därför fick hon ta över då jag några år senare behövde en ny..
Jag började morgon att rida på ridbanan, så hästen skulle vara lite lugnare vid skoningen. Idag var hon pigg och sprang fint. En annan hästägare kom förbi och tyckte hon sprang helt ok...vilket kändes bra i allt mitt funderande över hennes ben och hållbarhet, även om det är lite olika från dag till dag.
När sen skoningen ska börja, har jag laddat upp med flera påsar morötter och en stor kasse hö... Kalla det för mutor, men hon står i alla fall någelunda still och blir verkad och skodd ordentligt.
Hon kan vara lite tjurig och tålamodet räcker inte annars hela vägen...
Men idag som alla andra gånger fick hon nya skor
och kunde glad springa ut till sina kompisar efteråt.
Det är väldigt viktigt vad vi har för skor, om de inte passar får vi ont.
För stora skor eller för små skor gör att vi inte kan gå ordentligt...
Det står
"att vi ska ha såsom skor på våra fötter
den beredvillighet som fridens evangelium ger".
"På era fötter ska ni ha villighetens skor,
så att ni kan skynda ut med de goda nyheterna om frid med Gud"   (Levande Bibeln)
 
Villigheten kommer av, att vi vet vad vi har i Gud...

VILJAN

Publicerad 2013-06-06 22:33:36 i Allmänt, Den stora hästen,

Idag, den 6:e juni fyller den stora hästen 9 år.
Här är hon som unghäst
 
Jag gick tillsammans med den lilla hunden, tidigt på morgonen till stallet.
Solen sken och allting grönskade och växte.
Det blev en ridtur på ridbanan bakom stallet, efteråt pysslade jag om henne.
Hon fick en hög med morötter i krubban, som födelsedagspresent...
Något som hon älskar... Hon kan göra mycket för en morot... Många gånger leker vi, då jag har släppt ut henne. Jag kan springa längs med staketet och hon gör likadant, när jag stannar gör hon detsamma och får så en morot. Sen vänder jag och springer tillbaka och hon gör samma sak, vilket vi sen upprepar några gånger...
Jag kan också gå in i hagen, för att titta på hur hon rör sig. Då kan hon ibland börja springa av sig själv, eftersom hon har lärt sig att det är oftast det, som jag vill. Hon vet, att hon får en morot efteråt... så varför vänta på ett kommando...?!
Härom kvällen fick jag ett sms från stallet vid 17.30 att den stora hästen inte ville gå in vid intaget. Hon har, som jag tidigare berättat en egen vilja...Speciellt vid brunst, kan hon vägra att gå in, då man ska hämta henne. Då vänder hon antingen rumpan till, kan sparka i värsta fall så man får passa sig, eller så går hon eller springer hon bara iväg...
Jag har tillbringat många timmar med att gå efter henne för att försöka få in henne. Hon brukar då gå först, sen jag på några meters avstånd och ibland går övriga hästar efter oss... Nu för tiden försöker jag bara en stund, sen lämnar jag henne och kommer sen tillbaka 20- 30 minuter senare och försöker då igen.
Hon kan lika snabbt få för sig, att hon vill gå in, lika intensivt, som hon tidigare vägrat att göra detsamma. Jag har ibland provat med att ta en annan häst till grinden, vilket flera gånger fått henne att rusa till grinden, för att hon ska minsann tas in först...
Har man lämnat henne en stund, kan hon också gå och ställa sig vid grinden, för att vänta in en. När jag sen kommer tittar hon på mig, som om hon undrar varför jag inte har tagit in henne tidigare...
Hon har en stark vilja, som hon använder åt olika håll, på gott och ont...
 
Viljan är en stark motor och drivkraft i våra liv. Om vi verkligen vill något, kan vi stå ut med mycket och kämpa för något, länge och målmedvetet. Vi måste ha något att sträva mot, något vi vill uppnå, ett mål för att våra liv ska kännas meningsfulla.
Men det gäller att vi går åt rätt håll...Och det är inte alltid lätt att veta vad som är rätt. Men vi har fått löfte om att få vishet, ledning och hjälp.
"Han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull"
Någon har sagt att det är lättare att styra en bil som rullar,
än den som står helt still...
Ibland kanske vi inte vet vad som är rätt,
förrän vi vågar röra oss åt det håll, vi tror är det rätta.
Först då, öppnar sig dörren och möjligheter...
 

VÄGEN

Publicerad 2013-05-12 17:28:47 i Allmänt, Den stora hästen,

Vi, den lilla hunden och jag, tog som vanligt en promenad till stallet, tidigt på morgonen.Det blev en liten ridtur på ridbanan, på den stora hästen. Hon har varit skadad och jag försöker åter igen, sätta igång henne... Att ha häst, är inte bara att rida ut på sköna skogsturer,utan mycket jobb.
Det är mer skötsel, vård och tungt arbete, som mockning, fodring och utsläpp, eller intag av hästar, än att bara rida häst. Det kan vara mycket oro, över skador och hur de mår. Min häst har gjort sig illa många gånger under åren jag har haft henne, t.ex. har hon blivit sparkad av andra hästar, eller sparkat sig själv...
Det har varit mycket sårvård och lindande av ben, eller annan vård som hon har behövt, men pga av all daglig skötsel och vård, lär man lära känna sin häst på ett helt annat sätt, än då man rider på ridskola på olika hästar, en gång i veckan. Man blir djupt fäst vid dem... Tålamod, envishet och kärlek, behövs i relationen till hästen...
Stora hästen är väldigt stor...väger ca700kg och har en mankhöjd på minst ca175cm... Jag köpte henne som ettåring och nu är hon snart nio år. Hon har mycket energi, hennes mamma är fullblod och pappan dressyrhingsten De Niro. En härlig häst med både temperament och vilja... Jag brukar kalla henne för Lilla Damen.... Hon är liten, barnslig i huvudet och spontan. Hon kan fara iväg, slänga sig åt sidan, eller tvärvända i full galopp om något händer, men hon är också en dam... Man kan inte tvinga henne till något. Jag måste få henne att vilja göra, det vi ska göra.... Jag får hålla i mig då jag rider och alltid vara beredd på att hon kan fara iväg åt något håll, pga av att hon ser eller hör något....
Hon har varit skadad det senaste året.Hon har fått vila och åter satts igång.
Jag vet alltså inte, hur det går... Det är mycket skrittande och sen sakta igång sättande i trav och ibland har jag fått börja om från början.....Mycket funderande och mycket oro.
Jag fortsätter och fortsätter, utan att veta hur det slutar...
 
Så kan det vara i livet. Ibland går vår väg inte rakt fram, utan det är många, tvära kurvor, då man bara får fortsätta, utan att man ser målet. Sikten kan vara helt skymd och man ser inte, vart vägen går.
Ibland är det branta uppförsbackar. Då får man kämpa, steg för steg,
fast det kan vara motigt och kännas hopplöst..
Men vi har Någon med oss alla dagar.
Någon som går med oss och aldrig lämnar oss. Han är alltid närvarande!
Det har han lovat...Han är trofast!

Om

Min profilbild

Cikoria

En kvinna mitt i livet som tycker om att tänka, skriva och dela...

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela