cikoria.blogg.se

Så har jag då äntligen bytt gardinerna i köket!

Det är ju så när man bor ensam

att om inte jag gör något,

så händer ingenting...

För den lille hunden

eller katten,

gör ingenting av allt det

som behöver göras...

Så då är det bra om t.ex gardinerna

inte är alltför säsongsbundna,

eller åtminstone går att tolkas åt olika håll...

Jag har haft vita hästar med lingonkransar runt halsen.

De kan antingen tolkas som julhästar,

Staffans fålar eller bara julprydda hästar,

men med en annan tolkning

kunde de även bli hästar på sommarbete,

bland lingon och blader....

Nu har i alla fall de nya gardinerna kommit upp.

Mönstet är ljuvt och somrigt.

Det är fjärilar bland diverse blomster och blader.

Färgerna är pasteller,

ljuva sommartoner i olika nyanser...

gör det gärna framör TVn.

Det har blivit en hel del i pasteller.

Jag har insett att det är lätt att fastna i samma färger,

kanske beroende av de färger man har köpt och utgår ifrån,

men även att det är lätt att blanda till dem.

Har man lärt sig och börja använda vissa blandningar,

är de lättast att ta till dem.

Att röra sig inom vissa bestämda ramar...

Om man vill ha någon förändring,

använda nya nyanser eller färger

måste man anstränga sig

för att få till det...

Man måste lära sig nya färgblandningar

och ha tålamod,

tills det blir

som man vill ha det.

Man kanske måste blanda i

och använda färger,

som man aldrig förut har använt...

Det kräver en hel del

både tankearbete och tid,

för att det ska bli ett bra resultat...

 

att livet består av ytterligheterna

konstant; evigt bestående

och förändring.

Det evigt bestående

och det som kan ändras

på ett ögonblick...

Herren säger att:

Hos honom sker ingen förändring!

Herren kan vi alltid lita på!

Hans ord håller

och gäller alltid!

Herren som alltid är sig lik,

den eviga klippan,

kan skapa något nytt

i oss,

 i vårt hjärta

och runt omkring oss!

Så har då den första dagen

och t.o.m första dygnet gått,

för den stora hästen

i sin sommarhage!

Hon går, som hon har gjort de sista åren

i en egen hage mitt på fältet i Hågadalen.

Hagen ligger kant i kant

med en annan hage.

Där går hittills på dagarna åtminstone,

en annan liten ponny

som sällskap...

Den stora sommarhagen

med alla övriga hästar

är inom synhåll,

så om hästarna kommer till grinden

eller går i kanten av fältet

så kan den stora hästen

även se dem...

Det är viktigt för en häst,

som är ett flockdjur...

 

Den stora hästen

har under sitt liv

råkat ut för så många skador,

sparkar och sår etc,

att hon inte får gå i en kuperad skogshage

med allt vad det innebär,

och med många andra hästar...

Det är alldeles för stor skaderisk,

för en sån som henne...!

 

Hon gick ut i sin hage i går morse

efter att jag först ridit till hagens grindöppning,

för att få henne att förstå

att hon skulle dit senare.

Förra året

dansade hon med mig,

slängde sig runt  mig

gång på gång och varv efter varv,

ända från stallplan och halva vägen bort till sommarhagen...

innan hon accepterade min åsikt

angående vart vi var på väg...

Ett sto gick ut från den andra stallbyggnaden

precis då vi gick förbi,

och det var tillräckligt

för att hon skulle anse

att hon ville ut i sin vanliga vinterhage

i stället för att gå till sommarhagen...

Lösningen var då

att trycka henne bortåt några meter

för varje gång hon for runt mig,

så varje cirkel blev åtminstone några meter

närmare sommarhagen...

Men det är inte alltid så lätt

då hon är jättestor,

både hög och lång

och väger ca 700kg...

red jag upp till stora ridbanan,

för att hon skulle springa sig lite trött, i alla fall..

Som vanligt slängde hon sig i alla fall

En tjej kom ledande en liten ponny,

som skulle ut i sin hage

och det "plötsliga inslaget"

är tillräckligt för att den stora hästen

ska tvärvända och fara iväg i full galopp

tvärs över ridbanan...

Det gäller att hålla i sig!

Det är flera hagar runt ridbanan,

så det är ett vanligt fenomen,

men inget den stora hästen tar i beaktande...

 

Det gick bra att leda ut henne efter ridningen

Hon verkade nöjd att få komma ut!

Massor av gräs

så hon kan äta hur mycket som helst...
Jag är lite rädd för

att sadelgjorden,

den rem som sitter under magen på hästen

och håller fast sadeln,

kanske blir för trång...

 

På kvällen togs den andra ponnyn in.

Min häst, den stora hästen,

for runt i sin hage

och längs med staketet...

Slängde sig ibland i tvära kast,

och full galopp i kurvorna...

Men det var bara att ha is i magen

och hoppas att hon skulle lugna ner sig...

Hon har ju gått där ensam förr,

och hästar finns ju i sommarhagen.

 

Så idag efter att ha sovit ett par timmar efter jobbet,

cyklade jag ner till stallet för att se till henne.

Nervöst...

Men allt verkade bra,

bara ett mycket litet sår på karleden som jag skötte om...

Känsliga fullblodsben får man inte förakta...

Det fanns långa bromsspår i leran,

men nu verkade hon lugn...

Jag vet inte vad som händer i fortsättningen,

men första dygnet gick bra

så det finns hopp om resten också!

Ofta är det ju så

att det första tillfället,

den första dagen känns värst,

oavsett vad det gäller ...

Då man är mest orolig...

Det kan vara jobb, relationer,

något man ska göra eller möta

för första gången.

 

Jag har tänkt mycket på förtröstan

den sista tiden.

Vi vet aldrig vad som kommer hända,

men vi kan alltid lita på att Gud är där..

Ord som jag lever av...

Igår var jag i Domkyrkan

på  Högmässa med mottagning

av Svenska kyrkans nya Ärkebiskop

Antje Jackelén.

Det var feststämning!

Jubel,värme

och hjärtliga applåder

för den nya Ärkebiskopen...!

Musik och körsång...

 

Det var fullt med folk överallt.

Många präster från olika håll i Sverige

och från andra länder.

De kom från olika sammanhang

och olika sorters kyrkor.

Inbjudna för att närvara

vid det högtidliga tillfället.

Det är speciellt att se

så många präster

vid ett tillfälle.

Det blir många tankar

kring vilka de är,

vilka liv de lever

och vilka tjänster som de har...

Så många som tjänar Herren på heltid,

från olika delar av vårt land

och från olika delar

av vår värld...

Enade av kärleken

till vår Herre!

 

Dagen innan var jag på Vesper

då den tidigare

Ärkebiskopen Anders Wejryd

la ner sin stav.

En kvinna

med både lång utbildning

och stor erfarenhet.

En kvinna

Herren har förberett under lång tid

för ett uppdrag i vårt land.

kring vad hon har sagt

och vad hon har menat...

Men då man läser det hon säger,

när hon får förklara

hur hon tänker,

och man är villig att lyssna...

så verkar hon vara väl på det klara,

med vad hon tror!

Hon har en tro som hon är väl förankrad i,

som betyder väldigt mycket för henne!

En tro som inbegriper treenigheten,

en tro på en stor och högst levande Gud,

ständigt närvarande,

men som vi inte alltid

kan beskriva i enkla ord...

 

Hennes valspråk är:

GUD ÄR STÖRRE !

Något att hålla fast vid,

vare sig man möter motgångar

eller får i uppdrag

att utföra komplicerade uppgifter...!

 

Hennes predikan tog upp många viktiga saker...

Gud är en levande relation.

Livgivare...

Jesus är hörnstenen,

hos ingen annan finns frälsningen.

Jesus är Guds son

och världens frälsare!

Tro är en process,

som jag är indragen i...

Be för mig,

som jag Ber för er!

 

Jag har tidigare skrivit om det och vill göra det igen!

Be för Ärkebiskopen!

Hon behöver allt stöd som hon kan få!

Det kan vara ensamt högst upp...

och inte alltid lätt att se vilken väg,

eller vilket håll hon ska leda arbetet åt...

Vilka steg kyrkan ska ta...

Bön förändrar saker och människor!

Bön kan öppna upp

den väg som verkar helt stängd!

Hon behöver Guds beskydd i allt hon gör.

Vishet och Guds ledning i svåra frågor

liksom i små detaljer...

Att de rätta människorna

som hon ska arbeta

tillsammans med,

kommer i hennes väg...

 

Vi kvinnor behöver stå med henne.

Kanske är det speciella frågor,

som kommer just i hennes väg

pga att hon är en kvinna.

Speciella svårigheter som hon möts av just pga av det...

Men vi kan vi stå tillsammans med henne i bön,

så hon får den styrka och vishet som hon behöver

och vetskapen att hon inte är ensam!

Herren är med henne!

Och hennes systrar

och bröder

i Herren,

står vid hennes sida!

Det blir många promenader

nu för tiden,

i det fina vädret.

Vare sig solen skiner för fullt,

eller då vårregnet sakta strilar ner...

Den lilla hunden och jag

går våra promenader tillsammans

tidiga mornar på väg till stallet,

eller sena svala kvällsturer...

Vi går våra turer

över fälten,

genom ängarna,

längs med ån,

eller i skogskanterna.

Allting grönskar och frodas.

Det spirar, blommar,

gror och växer...

Jag njuter av allt det vackra..

 

Överallt kan jag se små rumpnissar,

som jag kallar dem...

Små fågelungar

som hoppar runt på marken

eller provar sina vingar

och övar sin flygförmåga

i buskar och bland trädens grenar.

De är lite klumpiga,

ser lite tjocka ut

och med brist på stjärtfjädrar...

Små rumpnissar...

 

Föräldrarna vakar oroligt över dem.

De kvittrar för fullt

med olika läten.

för att kommunicera med ungarna

och för att varna vid fara.

De talar även till mig

och den lilla hunden...

Om vi kommer för nära

deras små ungar,

hotar de högljutt...

 

Där jag bor finns det

speciellt mycket Björktrastar.

Om vi kommer för nära deras ungar,

då vi går på stigarna

eller bland träden..

Om vi inte hör upp,

eller tar deras varning på allvar,

så visar de väldigt tydligt

vad de menar...!

Föräldrarna gör störtdykningar

mot framförallt den lilla hunden,

för att vi ska inse vikten,

av deras tilltal.

De är rädda om sina ungar...

Fågelungarna,

de små rumpnissarna,

är de värdefullaste

de äger och har i sin vård!

 

 

Det finns en hel del beskrivningar

av Herren i Ordet

med liknelser

om fåglarnas egenskaper.

under sina vingar.

 

Det har gått några dagar

sen sist jag skrev.

Ibland tar livet

all ens energi...

De olika jobben

har bl.a. krävt mycket,

på olika sätt... 

Ibland är inte allt enkelt...

Hur mycket man än försöker,

så kanske man inte räcker till...

Ibland är det andra saker

som händer runt omkring en,

som också kräver sitt

och man får ta en dag i taget.

Låta livet

ta tid...

som gör att jag funderar extra mycket

på allt som händer här i världen

och undrar var rättvisan finns....

Det är människor lägst ner på golvet,

som sliter dag efter dag

med tunga och krävande jobb.

Jobb som tar all ens energi,

tålmod, fysisk och psykisk styrka...

Med en lön som det knappast går att leva på...

Andra människor får aldrig något jobb,

hur de än försöker...

Hur mycket de än

har att ge...

Många står alltid utanför samhället...

 

Så finns det de som verkar ha

hur mycket pengar som helst...

Kan köpa sig allt...

både tjänster och ägodelar...

 

En del blir förföljda och trakasserade

för sin sexualitet, hudfärg, ras osv.

fast de aldrig velat göra

någon,

något ont...

Ibland är det

värsta häxjakten på dem...

Medan de som missbrukar sin maktställning,

utnyttjar andra människor till sin egen fördel

planerar stora ekonomiska vinningar skattemässigt

eller köper och mutar sin väg fram,

går helt fria...

 

Men som i allt gäller det

att gå till Herren,

för att veta få veta

hur Han tänker !

Vad som räknas

och gäller i Hans rike...

Det står :

Herren har mycket

att säga i ämnet...

 

När jag vaknade i natt,

och gick upp och tittade

genom köksfönstret,

så var det fullt med snö på gården!

Jag blev minst sagt förvånad.

Det var inte vad jag önskade...

På morgonen var det kallt och blåsigt.

Den lilla hunden

fick ta på sig vinteroverallen igen.

På stigen på fältet,

som vi brukar gena över

längs med kohagens stängsel

på väg till stallet,

var det en decimeter snö...

Vi valde att gå runt

den långa vägen.

Den ene av oss,

har ju korta ben...

 

För bara några dagar sedan

var det varmt och strålande sol!

På väg hem från stallet

efter att ha skött

och ridit den stora hästen

plockade jag några Gullvivor.

Påskens budskap

handlar framför allt om nåd.

Att inte få det straff

man förtjänar... 

Någon har tagit mitt straff

istället för mig...

Tagit mitt straff

på sig...

Jag är benådad!

Jag är satt fri!

för denna gång,

men påskens budskap

är alltid aktuellt!

Nåden gäller,

och är högst verklig!

Nåden är

kristendomens kärna!

 

Gud sträcker ut sin hand

för att vi ska få komma

inför honom

och till honom.

Vägen till Gud

öppnades upp!

Jag får komma fram

till Herrens tron

trots min litenhet,

min svaghet och min ofullkomlighet.

Korset är grunden för min tro.

Herren tog min smärta, min svaghet,

och mina brister.

Herren sonade allt det som har gått fel...

Vårtiden innebär inte bara förväntningar,

utan är också förundrans tid...

Våren innebär

många sköna promenader.

med den lilla hunden,

kort som långt

i både skog och åkermark.

Jag tycker om

att vara ute i naturen

speciellt den här tiden,

då det blir ljusare och varmare

för varje dag.

Allt förändras från dag till dag...

Gräset blir längre.

Tussilagon dyker upp i dikesrenen.

under blad och växtlighet.

Man kan t.o.m redan ana

vitsippornas frammarsch...

myror och insekter börjar sakta vakna

och förbereda sig för

varmare tider

och kommande generationer...

 

När den lilla hunden

stannar och luktar,

då han drar in några spännade dofter

eller nosar på någon speciell fläck,

betraktar jag gärna noga

någon liten detalj

i skapelsen...

Kanske en blomma

eller ett litet blad.

i barkens mönster...

En koltrast framhoppande

och letande efter mat på marken...

Och jag förundras

över det perfekta,

det i allt genomtänkta

in i minsta linje,

in i minsta detalj...

 

Variationsrikedomen

som visar sig,

trots mängden

av linjer och detaljer.

Alltid ordning,

aldrig lämnad kaos...

 

Hur vackert allting är...

Det perfekta samspelet,

skönheten och harmonin

i färger och mönster.

Det blir aldrig tråkigt,

aldrig enahanda.

Jag kan hela tiden

hitta nya små detaljer

att titta på

och att försjunka in i....

Det är exakthet

och precision

in i minsta cell.

 

Jag uppfylls av förundran

över Skaparen

och Hans skapelse!

Att jag får vara en del av detta,

en del av Hans genomtänkta

skapelseplan....

Inget

är lämnat åt slumpen....

Ingen

är utan mening...

Det senaste inlägget jag skrev

avslutades med

att vi alltid kan rikta och ha

våra förväntningar

på Herren! :

 

Men kanske är du som jag

och har svårt

att identifiera

dig själv som rättfärdig ?!?

Man känner sig själv

alltför väl...

Alla gånger

jag låter bli att göra

det jag borde.

Det jag faktiskt vet

är rätt...

Alla stunder

då jag bara

är koncentrerad

på mig själv.

När jag hellre

sätter jaget

i främsta rummet,

än tänker på någon annan...

De gånger jag väljer

att göra

helt fel...

När jag vill hämnas

på den som trampat

på mig

och ge igen,

eller ta det som inte är mitt....

När jag inte litar på

att Herren

har omsorg om mig...

 

Men kristendomens kärna

är att Herren

är min rättfärdighet!

Mitt liv är fördolt i Gud...

I mig själv räcker jag inte till...

Herren tog mitt straff

på korset

istället för mig

och gjorde mig fri!

Herren själv är min rättfärdighet!

Våren väcker känslor.

Förväntan finns i luften...

Ljuset, värmen

och livet kommer tillbaka...

 

Jag tror att det är många

som har funderingar

över det som har hänt

och som har debatterats

på sistone.

För en del var det väntat,

andra visste ingenting

och beslutet som tillkännagavs

kom bara plötsligt...

Det finns nog en hel del,

som känner sig ganska vilsna...

 

Oavsett om man står innanför

eller utanför sammanhanget,

eller rör sig någonstans

mittemellan,

så finns det nog många

tankar och frågor...

Frågeställningar som rör:

Vad är det som man väljer att lämna...?

Vad är det som inte är bra?

Vad är det man anser är fel...? Vad är orsaken?

Vad är målet och målsättningen, med det man gör....?

Vad går man till...?

På vilket sätt påverkar det kristenheten idag?

Hur påverkar det mig personligen...?

Jag har som många

Jag tror att Gud finns

i alla sammanhang.

Min Gud känner sig hemma överallt,

där människor ärligt söker Honom...!

Vi kan ha fått ljus i olika saker.

Insett olika delar av sanningen...

Men vi behöver alla varandra!

 

Om du är en av dem

som känner dig osäker

på vad som egentligen har hänt

och funderar över vad det kommer att leda till...

Vad som nu kommer att hända...

Du som tänker att mycket

nu har förändrats...

Kom ihåg :

Det allra viktigaste är att hålla fast vid,

att vi inte bygger våra liv

eller vår tro

på någon präst,

pastor , ledare

eller vad man nu är eller kallas...!

Vi bygger vår tro,

vårt liv

på Kristus själv...!

Den livgivande...

Uppstånden från de döda !

Herrarnas Herre...

vilar inte på någon annan

än på Kristus.

Han är den stadiga berggrunden

som vi bygger våra liv på.

Klippan som håller

att stå på i alla stormar.

Hos Herren är ingen förändring...

Han ändrar sig inte!

Herren är densamme, igår, idag och i evighet!

Vad som än händer runt omkring oss,

eller i de sammanhang

som vi rör oss

så kan vi stå stadigt på klippan Kristus!

Vi är i Honom,

helt omslutna av Honom

och Han är i oss.

 

Du är inte ensam

och du är inte övergiven!

Du är älskad av Herren och Han för dig fram,

vidare på den väg

som du ska vandra..!

 

För att vara effektiv

måste man kunna vila...!

Vissa dagar kan jag vara

väldigt fokuserad

och effektiv!

Jag använder gärna 

"att göra lista"...

Det är lätt att fylla på med nya saker

vartefter man kommer på dem,

de uppstår,

eller tvingas fram,

av andra som myndigheter el.dyl...

När man sen ser den "nya listan",

är det lätt att prioritera...

Vad som är akut och viktigt

och vad som kan vänta.

 

De dagar som jag är koncentrerad och alert,

stryker jag punkt efter punkt

på "att göra listan"...

Nästa dag

brukar det också

bli en hel del gjort,

och punkterna stryks

en efter en...

Men sen kommer en dag

då jag får vara glad över

att en sak

försvinner från listan.

Det går inte

att hålla samma tempo varje dag

Jag måste ha tid för att vara,

reflektera

och vila.

En dag då man fyller på sin energi

får ny kraft och hämtar inspiration.

Vi kan inte bara köra på dag efter dag...

Vi behöver vila till kroppen.

Vilodagen skapades av Herren...

För många år sedan

läste jag några böcker

om att ständigt

och i allt tacka Gud.

Det var berättelser om personer

som började praktisera det

och vad som då hände i deras liv...

Jag har tänkt en hel del

på det på sistone...

 

är det inte lika lätt att säga tack...

Man funderar varför saker händer,

varför det blir som det blir,

och tycker livet känns motigt...

Vi sätter Gud i rätt perspektiv

inför det vi möter...

Gud är större...

 

När jag erkänner att Han är större

kan Han vända

det svåra och tunga.

Alla våra motgångar

till något som tjänar Hans syften

för mitt liv.

 

Det kan då bli något jag lär mig av,

något som jag blir stark av,

något som för mig framåt...

Istället för att trycka ner mig

och göra mig till en förlorare...

i allt som än möter mig,

ger jag Herrarnas Herre

och Konungarnas Konung

tillträde och plats

att verka i mitt liv.

Läste en dikt härom dagen,

som jag tyckte mycket om.

Den berättade något

jag aldrig har tänkt på tidigare,

men som sa mig en hel del...

Jag tror att skapelsen

är som en spegel.

Den speglar skaparen...

En återspegling

av Herrens karaktär,

och Hans egenskaper.

Skapelsen visar

Herrens kärlek till oss

 

Creation
When God had made the earth and sky,
the flowers and the trees,
He then made all the animals
the fish, the birds, and bees
and when at last He'd finished
not one was quite the same.
He said I'll walk this world of mine
and give each one a name.
And so He traveled far and wide
and everywhere He went,
a little creature followed Him
until it's strength was spent.

 

When all were named upon the Earth
and in the Sky and Sea,
the little creature said, "Dear Lord,
there's no name left for me."
Kindly the Father said to him
"I've left you to the end.
I've turned my own name back to front
and called you DOG, my friend".
Author Unknown

Jag kunde inte låta bli att le, när jag läste dikten...

En del kan inte relatera till hundar,

och ser dem inte som viktiga...

Men för alla oss,

som någon gång har ägt en hund,

eller har lärt känna någons hund

så tror jag att vi förstår...

har placerat så mycket kärlek

och så mycket värme och tillit,

i varje liten hund.

Den lilla hunden, som jag äger,

är oftast full av humor och bus,

och försöker få mig att skratta

så ofta den kan...!

Det är glädje och det är lek,

men den lilla hunden,

är också den mest trogna lilla varelse

som finns vid min sida

då jag är ledsen eller sjuk.

Så lätt den känner in,

om något är fel...

 

Jag tror att Herren placerade så mycket,

i varje liten hund

för att Han så väl vet,

vad vi behöver...!

Hur sårbara vi är...

Vår ensamhet inför allt vi möter...

Men också för att vi är skapade

till att skratta och njuta av tillvaron,

och av det skapade...

 

När jag då tänker på alla hundar

som finns i världen,

och hur mycket kärlek

som finns i dem tillsammans,

så inser jag att det säger

väldigt mycket om

vem Herren är!

Förutom allt annat

Herren har gjort för oss,

så la Han tid och engagemang

i att skapa en liten varelse

med så mycket kärlek

och så fina egenskaper,

för att sen placera den vid vår sida...

tänk på att den är ett kärleksbrev

från Herren själv till dig!

Herren lämnar inget åt slumpen 

eller ser inte någon människa som oviktig!

Idag är det Alla Hjärtans Dag!

En dag som det finns många åsikter om...

För en del är det bara en kommersiell dag,

som handeln skapat.

Ett sätt för affärerna att tjäna pengar

på att få sälja onödiga saker...

är det något man verkligen vill fira!

Kärleken

till den

som står mig närmast...

Eller till alla de

som jag har en nära relation till...

 

Men det är också en dag

då man åter igen ser vad man har,

eller inte har...

Oavsett

om det en gång fanns en relation,

men som ändå inte höll...

Den kanske gick sönder

pga något som inträffade,

eller att man växte ifrån varandra...

Eller om man aldrig har lyckats hittat någon,

som man kan börja bygga upp

en riktig längre relation till.

Man kanske aldrig nådde varandra på djupet...

Relationer finns ju på så många olika plan,

och av olika anledningar...

Inte alla relationer,

är något att bygga på i längden.

 

Jag pratade med en vän för ett tag sen,

om relationer och män..

Och hur svårt det kan vara...!

Hon sa; men det är ju mötena

med andra människor

som jag räknar!

Jag har tänkt en hel del på det....

Bara för att man har en relation,ett förhållande,

till en man eller kvinna beroende på vem man är,

så behöver man varken se den andre

eller vara sedd för den man är...

 

I varje möte

med en person, en medmänniska väljer jag

om jag är närvarande och ser

var i livet och vem hon är...

Att lyssna in och bejaka,

det som sägs och inte sägs...

Att försöka förstå vad det är hon vill berätta...

Att dela sorgen eller glädjen

över det som hänt...

Vi delar ju alla livet!

 

För mig handlar Alla Hjärtans Dag

om kärlek!

Nu för tiden så måste man ständigt göra många val.

Olika val på livets alla områden...

När man väljer

så ska man kunna väga

vad som är rätt eller fel,

 

Vi ska välja elbolag...

Vad får jag min kraft ifrån?

Vem väljer jag,

att ge mig värme och energi?

Att värma upp mig...?

Var hämtar jag mitt ljus ifrån?

Vem väljer jag,

att hjälpa mig se i mörkret?

 

Vi ska välja försäkringsbolag...

Hos vem har jag min trygghet?

Vem är min klippa?

 

Vi ska välja bank...

Var har jag min skatt?

Det som är dyrbart för mig?

Är Gud min källa?

 

Vi ska välja telefonbolag...

Kommunicerar jag mest med alla andra,

eller går jag först till Herren?

Tar jag tid att prata med Herren?

 

Den tid vi tillbringar med olika saker

och den tid vi lägger i en relation,

i vår relation till Herren

säger mycket om oss själva...

Låter jag Herren vara närvarande i allt jag gör?

Vi behöver vishet för att leva och göra rätt...

 

 

Jag har ofta tänkt på

att efter ett möte

med en annan människa,

så är det en viss känsla,

ett avtryck i ens själ som finns kvar efteråt...

Något

från den människans personlighet,

hänger kvar i ens inre...

Man behöver inte ens

känna varandra väldigt väl,

för att uppleva det...

Det är som en stämpel,

en känsla av vem den människan är

och vad hon står för,

som sen alltid finns där

då man tänker på henne eller honom...

har människor olika utstrålning

och ger olika känsla i ens inre.

Det går inte alltid att sätta ord

på det man upplever eller uppfattar,

men känslan finns fortfarande där...

 

Jag har tänkt på det här,

när jag funderat över Herrens egenskaper,

Hans karaktärsdrag.

Vem Herren egentligen är...

 

En beskrivning av Herren är

Ljuvlighet kan vara ljuv,

behaglig, mild,

förtjusande,underbar, härlig...!

Något som är som balsam för min själ,

lugnande, helande.

En medicin som återställer

det som är och blivit fel.

En salva som lindrar.

En väldoft som hänger kvar,

och får mig att minnas vem Han är...

 

Det är inte så ofta vi använder ordet ljuvlig eller ljuvlighet...

Jag var på barndop i helgen för en bebis,

som jag är gammelmoster till.

När vi pratar om bebisar kan vi säga att de är ljuvliga...

Det är något underbart över dem,

något härligt, ljuvt, rent, oskyldigt och vackert!

När de tittar på oss och omvärlden,

med sina stora ögon,

förundrade över vad de ser,

så smälter man...

Det går inte ens,

att riktigt beskriva vad man känner...

De är ljuvliga...!

 

I Herren närhet, i Hans närvaro är det ljuvlighet...

 

 

I Höga Visan beskriver bruden brudgummen med dessa ord:

För någon vecka sedan ringde det på dörren.

När jag tittade genom titthålet såg jag ordföranden...

Jag hann tänka:

"Han kommer säga upp mig."

Innan jag öppnade dörren...

 

Ni som har följt mitt bloggande

vet att min arbetssituation

har varit och är

lite strulig och osäker ...

Ett av mina arbeten

ska konkurrensutsättas till våren.

Vad som händer vet jag inte...

Vi kanske tas över av något privat företag

eller stannar kvar inom kommunen.

Till det bättre eller till det sämre...

Inget vet...

Ett av mina jobb, som egentligen är tre olika,

övergick förra året på två veckor,

från att vara ett riktigt jobb

till bara "ett uppdrag" med arvode...

Det innebär att Ob-ersättning, liksom semesterersättningen försvann...

Ingen inbetalning till pensionen och ingen sjukersättning längre...

Ersättningen för utlägg

i samband med arbetet minskade radikalt...

 

Det tredje jobbet

fick jag plötsligt höra hösten 2012,

kunde ges till någon utifrån

som kunde göra det så mycket billigare...

Trots att den ordföranden, som gav förslaget,

inte ens tagit reda på vad jag egentligen gjorde...

Och trots att jag jobbat sen slutet av 90talet i vår förening...

I alla år har det dessutom sagts

att det är så mycket bättre att ha någon i föreningen,

än någon okänd utifrån...

Jag fick då, trots allt, behålla jobbet,

men min önskan om att få ett riktigt papper på mitt jobb

blev aldrig besvarat

och jag kände hela tiden att jag hängde löst...

Handlar allt bara om pengar och att det ska vara billigt,

så vet man aldrig vad man kan förvänta sig...

Jag har hittills inte vågat

att kräva något papper eller ställa några krav...

Jag har tänkt att det är bättre att ha ett jobb,

än ett papper på:

"att jag hade ett jobb..."!

Men jag har lyft upp hela situationen i bön

vetande att min Fader i himlen lyssnar på mig...

Han har lovat att ta hand om mig

oavsett vad som händer!

 

När jag öppnade dörren var jag alltså lite nervös

för vad den nya ordföranden skulle säga...

Han sa att han ville skriva papper!

Jag började då prata om,

att man brukar kunna få en fast tjänst

efter att ha jobbat en viss tid.

Det hade han redan fyllt i!

Han tog sen dessutom reda på exakt när jag började jobba

och skrev ett riktigt anställningskontrakt från det året!

Till sist pratade vi även om

att jag nog var värd en liten löneförhöjning

vilket jag inte fått på 4år...!

Jag blev så glad!

Det är inte alltid så roligt att städa...

men nu är det i alla fall ett fast jobb

och jag känner mig uppskattad...

 

Jag tror att det är så lätt att tänka

att det bara är genom att kunna tala för sig

och strida för det man vill och som är rätt

som man kommer någonvart här i världen...

 

 

Det har varit mycket debatter på sistone.

Vad som är den rätta läran och den rätta teologin.

Vilka som är inne, vilka som är ute...

t.o.m om alla, kan räknas som kristna...

Det har handlat om t.ex dopet,

den kommande ärkebiskopens tro,

kan man vara katolik, Ulf Ekman osv...

Ibland är det tyvärr hårda, fördömande ord om "de andra"

De som inte tror eller talar och beskriver sin tro som "jag"...

att dela och säga sina tankar!

Men det räcker att man säger och står för det

och att man slutar/stannar där...

Ödmjukhet är viktigt...

Ingen av oss har hela sanningen själva...

Och det betyder att man inte slår sin sanning

i huvudet på någon annan,

eller ser ner på den,

som inte beskriver sin tro,

eller väljer de ord som jag gör...

 

En del väljer att beskriva sin egen tro

med många ord och in i minsta detalj...

Andra är mer försiktiga i sitt ordval

och kan beskriva något med ett enda ord,

t.ex att något "unikt" har skett...

Men det behöver inte betyda,

att man har en "svagare" tro när det verkligen gäller!

Jag tror inte att det är mängden ord eller detaljer,

som kännetecknar vår tro...

Jag tror inte att man kan "värdera" en annan människas tro.

Om du har tro som ett senapskorn,

så räcker det väldigt långt...!

Det står att om du har tro som ett senapskorn,

så kan du förflytta berg....

Hur många av oss förflyttar berg? Hur många av de med den "rätta" läran?!!

 

Det yppersta viktigaste budet

är att älska Gud av allt ditt hjärta, av all din själ och av all ditt förstånd.

Det som kommer därnäst i betydelse är:

Ett nytt bud ger jag er att ni ska älska varandra,

ja såsom jag har älskat er, så ska ni också älska varandra.

Vi kan be t.ex be för den kommande ärkebiskopen

(och andra som diskuteras...)

Att den Gud som är verksam i var och en som tror,

och som kan göra så långt mycket mer

än någon av oss kan ana, tänka och bedja om,

också får göra det i och genom henne!

 

Att Den Helige Ande som har lovat,

att lära oss och påminna oss om allt

som Jesus har sagt,

också gör det i hennes liv!

Att Herren ger henne de ord som hon ska förmedla

och den vishet hon behöver...

Det är ju inget lätt jobb hon har...

 

Och att Han leder henne till de rätta kontakterna,

de människor som hon ska arbeta med.

De som älskar Gud

och som kan föra Guds rike vidare,

tillsammans med henne...

Att hon hittar den väg,

som hon ska gå i sitt arbete...!

 

Jag tycker om änglar.

För mig står de för att vara budbärare,

utsända av Gud

för att berätta och säga oss något,

eller att vara och fungera som skyddsänglar,

då vi är, eller hamnar i extrem fara.

flög ängeln som hängde på gardinstången,

av misstag ner på golvet.

Det var en mycker vacker ängel,

med stora ståtliga vingar

och en väldig gloria.

Hon var mäktig i all sin härlighet!

Tyvärr var det den lilla hunden

som först hittade ängeln,

liggande på golvet...

När jag hittade ängeln

hade hon förlorat sin vackra gloria

i valpens glada lek...

Endast håret fanns kvar

på hennes huvud...

De väldiga vingarna,

som hon tidigare hade haft

och i vilka jag hade kunnat ana ljudet,

av änglarnas mäktiga vingslag,

fanns inte mera...

Bara vingarnas inre siluett

fanns nu kvar...

Ängelns härlighet var borta....

Inför denna jul, köpte jag en till ängel.

Det var inte den stora mäktiga änglatypen,

utan en mindre, något knubbigare modell

med små vingar,

men med ett mycket varmt hjärta

förmedlande ett kärleksbudskap från Gud.

Ängeln bär mellan sina händer

en skylt med budskapet:

I love you!

Naturligtvis kan ängeln också ges,

som en kärleksförklaring från människa till människa,

men för mig talade den om Guds kärlek

till människan

och till mig.

Väl hemma gick det inte bättre

än att ängeln slant ur min hand,

då jag skulle hänga upp henne i hallen.

Ängeln kraschlandade på golvet

och de små vingarna gick sönder i fallet.

Förmågan att flyga fanns inte längre...

 

Det kan vara så i livet ibland att våra vingar, vår förmåga att flyga

försvinner genom något som händer...

Antingen genom något, någon annan gör mot oss,

eller något som vi orsakar helt själva.

Plötsligt känns det väldigt långt borta;

att vi är skapade till Guds avbild...

och vi kan knappast beskriva oss själva som Guda lika.

Mer som misslyckade,

små och betydelselösa...

Utan möjlighet till inflytande i denna,

eller den andliga världen..

Vår tro till att vi har en förmåga att  klara av något

och att kunna påverka och göra skillnad,

kan vara som bortblåst...

Att Herren skulle kunna använda oss till något,

kan kännas omöjligt...